Stepan sjelft, men förlorade allt i följe af olycklig
omständigheter. Denna för betraktaren sorgliga rui!
af olyckan väcker ett större intresse än qvarlefvorn
efter slottet. I det lilla huset, der ifrågavarand
personer bo såsom minnesvårdar af en förfluten tid
visar allt, att man endast lefver i en förfluten tid
utan något deltagande i det närvarande eller för de
tillkommande; på väggarne hänga porträtter af de
gamla parets åflidna barn, deras fordna vänner oci
bekanta, de enda qvarlefvorna af fordna rikedomar
gammalmodiga möbler, af allt för litet värde fö
främlingar, att kunna försäljas, af alit för mycke
värde för dem sjelfva att de skulle våga bortskänk:
dem, fylla rummen.
Icke långt från detta hus ligger ett annat — e!
ringa och till hälften förfallen bondkoja, och i denn
bor en annan gubbe, en annan ålderdomslemning
som småningom förtäres. Betrakta denne man, un
der hvilkens infallna ögonbryn svarta, ännu liflig
ögon glänsa; bilda icke hans bourbonska näsa, han.
stora panna och ännu större kala hjessa, en högs
originell fysionomi? Om man ser på hans ständig
leende uttryck, har man svårt att tro på hans fat
tigdom. Hör huru bjertligt han skrattar, huru för
tröstansfullt han talar! Och likväl mäste man vet8
att hans simpla rock, hans skjorta, hans lilla stuga
några böcker, en hög manuskripter och en gamma
lorgnett med stålkedja, utgöra hela bans förmögenhet
Denne manär från den vestra delen af Europa, va
en gång Montmorencys slägting, en lika god adels
man, som Någon anran i Frankrike, en vän met
Ducis, samtidig och bekant med Napoleon; han be
sökte Egypten såsom ingeniör under kejsaredömet
tid, kände Cagliostro och såg hura han, hos Der
i Nespel, inom två dagar gjorde guld af qvicksiUv
i sin degel; denne man. som genomrest Euror
Afrika, upplefvat så många händelser, har n
sig i Stepan, för att dö der! Hans lif har, säg
sjelf, varit en underbar kodja al besynnörliga hän