Stepan sjelft, men förlorade allt i följe af olycklig omständigheter. Denna för betraktaren sorgliga rui! af olyckan väcker ett större intresse än qvarlefvorn efter slottet. I det lilla huset, der ifrågavarand personer bo såsom minnesvårdar af en förfluten tid visar allt, att man endast lefver i en förfluten tid utan något deltagande i det närvarande eller för de tillkommande; på väggarne hänga porträtter af de gamla parets åflidna barn, deras fordna vänner oci bekanta, de enda qvarlefvorna af fordna rikedomar gammalmodiga möbler, af allt för litet värde fö främlingar, att kunna försäljas, af alit för mycke värde för dem sjelfva att de skulle våga bortskänk: dem, fylla rummen. Icke långt från detta hus ligger ett annat — e! ringa och till hälften förfallen bondkoja, och i denn bor en annan gubbe, en annan ålderdomslemning som småningom förtäres. Betrakta denne man, un der hvilkens infallna ögonbryn svarta, ännu liflig ögon glänsa; bilda icke hans bourbonska näsa, han. stora panna och ännu större kala hjessa, en högs originell fysionomi? Om man ser på hans ständig leende uttryck, har man svårt att tro på hans fat tigdom. Hör huru bjertligt han skrattar, huru för tröstansfullt han talar! Och likväl mäste man vet8 att hans simpla rock, hans skjorta, hans lilla stuga några böcker, en hög manuskripter och en gamma lorgnett med stålkedja, utgöra hela bans förmögenhet Denne manär från den vestra delen af Europa, va en gång Montmorencys slägting, en lika god adels man, som Någon anran i Frankrike, en vän met Ducis, samtidig och bekant med Napoleon; han be sökte Egypten såsom ingeniör under kejsaredömet tid, kände Cagliostro och såg hura han, hos Der i Nespel, inom två dagar gjorde guld af qvicksiUv i sin degel; denne man. som genomrest Euror Afrika, upplefvat så många händelser, har n sig i Stepan, för att dö der! Hans lif har, säg sjelf, varit en underbar kodja al besynnörliga hän