stående, varande, det materiella blott en enskilc
genomgångspunkt
Vi hafva tillälventyrs gjort ett nog vidlyftig
utdrag ur den förträfflige Burdachs citerade ar
bete, men vi hoppas att en för ämnet intresse
rad läsares uppmärksamhet ej blifvit tröttad 2
att i sammanhang höra några af denna författa
re3 vackra tankar. Hvar och en som läst detta
har haft tillfälle att erfara, om Hr Hwasser me
fog anklagat dem, som hylla den empiriska ra
turforskningen, för materilistiska tänkesätt; on
egoismen hos individer i våra dsgar utestänge
ali känsla för slägtets högre betydelse )j; om e
Burdachs åsigt är så idealistisk som någon kar
önska, samt slutligen om propagationens och ge
rationens begrepp vunnit eller förlorat i H
Hwassers sätt att dem utveckla.
) Hvilka hafva väl mer än nutidens fysiologe
erkänt, eller snarare yrkat den sanningen, at
individen för det vardande, bör och måste offr:
mer eller mindre af sitt eget varande? at
äfven det lägre djuret och växten, fastän med
vetslöst, skattar till denna stora grundtanke
skapelsen? Efter befruktningen falla stån
darna bort från blomman, dagssländan dör ef
ter parningen, grodhanen låter under parnings
akten bränna sg, amputeras 0. s. v., utan at
han aktar till sin egen plåga, tills naturen
mening är fullbordad; mången äggföderska gå
ock under i denna för individens bestånd våd
liga, för slägtets upprätthållande nödvändig:
handling.