ÅSKLEDAREN. )
AF CHARLES DE BERNARD.
Efter några komplimenter åt de resande följde
de begge Schweitzarne och hr Richomme Mal-
chards exempel och återtogo sitt parti, efter
ett ögonblicks afbrott. De begge systrarna satte
sig bredvid hvarandra på en liten sqvallersoffa
och började med låg röst ett samtal, hvari det
påtagligt förtroliga af deras meddelanden hin.
drade mig att deltaga. Jag aflägsnade mig så-
ledes och satte mig bakom spelbordet, der jag
begagnade min afskiljda plats, för att ostörd
examinera en person, som jag intill detta ögon-
blick knappt blifvit varse, ehuru det var mig
af vigt att känna honom i botten.
Hr Baretty, den vilde maker, var en man
om sina femti år, undersätsig, korpulent, men
ändå vig och uppbar ogeneradt sin fetma
Denna fysik passade mycket väl för en f. d
kapten vid voltigörerne, hvilken post han inne
haft till 1832, då en blessyr, han fått i Alge-
riet, tvungit honom att lemna tjensten. Hans
kopparbruna ansigte hade bibehållit intrycke!
af Afrikas sol och rodnade vid första rörelse
med en våldsamhet, som närmade sig till apop-
lektisk. Hans kortklippta hår började något
gråna och reste sig borstartadt kring hufvudet.
Tjocka ögonbrya omgålvo hans svarta ögonste-
nar, som påminde mig om de brinnande ögon
Dante omtalar, då han målar Carop. Martia-
liskt ful. hvardagsvis, borde han vara förfärliv
då ban upptändes ef svartsjukans raseri. En
stor skråma vid munviken och ett afhugget fin
ger på venstra handen vittnade eljest att har
åt armen hållit de löften, hvarom hans energi
ska fysionomi talade, och gåfvo en viss vigt å!
den röda bandstump han bar i rocken, som vai
knäppt ända till hakan, såsom sig borde, på er
gammal militär.
) Se Aftonbl. N:is 468, 169 och 170,