ÅSKLEDAREN. ) AF CHARLES DE BERNARD. Efter några komplimenter åt de resande följde de begge Schweitzarne och hr Richomme Malchards exempel och återtogo sitt parti, efter ett ögonblicks afbrott. De begge systrarna satte sig bredvid hvarandra på en liten sqvallersoffa och började med låg röst ett samtal, hvari det påtagligt förtroliga af deras meddelanden hin. drade mig att deltaga. Jag aflägsnade mig således och satte mig bakom spelbordet, der jag begagnade min afskiljda plats, för att ostörd examinera en person, som jag intill detta ögonblick knappt blifvit varse, ehuru det var mig af vigt att känna honom i botten. Hr Baretty, den vilde maker, var en man om sina femti år, undersätsig, korpulent, men ändå vig och uppbar ogeneradt sin fetma Denna fysik passade mycket väl för en f. d kapten vid voltigörerne, hvilken post han inne haft till 1832, då en blessyr, han fått i Algeriet, tvungit honom att lemna tjensten. Hans kopparbruna ansigte hade bibehållit intrycke! af Afrikas sol och rodnade vid första rörelse med en våldsamhet, som närmade sig till apoplektisk. Hans kortklippta hår började något gråna och reste sig borstartadt kring hufvudet. Tjocka ögonbrya omgålvo hans svarta ögonstenar, som påminde mig om de brinnande ögon Dante omtalar, då han målar Carop. Martialiskt ful. hvardagsvis, borde han vara förfärliv då ban upptändes ef svartsjukans raseri. En stor skråma vid munviken och ett afhugget fin ger på venstra handen vittnade eljest att har åt armen hållit de löften, hvarom hans energi ska fysionomi talade, och gåfvo en viss vigt å! den röda bandstump han bar i rocken, som vai knäppt ända till hakan, såsom sig borde, på er gammal militär. ) Se Aftonbl. N:is 468, 169 och 170,