hörer, sade jag blygsamt. Jag har varit lycklig att göra Malechard sällskap, men honom tillhörer första förslaget till resan. Madame Richomme nickade på hufvudet, alldeles som hon velat säga: Det var jag säker om. — Ni är nära lierad med hr Malechard? fortfor hon med en blick, som skulie hon velat genomskåda mina iunersta tankar. — Vi ha varit bekanta i tio år. — Det vill säga, j hafven inga hemligheter för hvarandra? Denna fråga uttalades i en så uttrycksfull ton, att jag i mina Ordning fixerade millionärens fru. — Det gifves saker, dem man icke en gåug anförtror sin bästa vän, svarade jag. Jag talar icke om alk för Malechard, och han handiar förmodligen på samma sätt mot mig; vi måste såiede: 1bland gissa .. .-. — Ar Ma!ciard skicklig i den koasten? — Mycket skicklig, — Och ni? — Min modesti förbjuder mig att svara, sade jag småskrattande. : — Det vill säga att ni tror er vara ännu skickligare än er vän? — Inie skickligare, men lika skicklig. Fru Richomme synies tvexa ett ögonblick. — Nå, var det länge sen ni hade tillfälle att öfva er i denna talang? frågade hon ändtligen, med tillgjordt löje, — Jag försöker den i detta ögonblick, svarade jag sarkastiskt, ty dessa frågor började misshaga mig, — Verkligen? återtog ex-furnisörens fru, och hennes bruna ögon blixtrade. Nå, törs jag fråga hvad ni nu söker gissa?