som i reserv, på andra håll, och den gamla fun-
deringen börjar åter spöka rörande stiftandet af
ett serskildt konungarike i Syrien, till hvars
tbron någon ledig tysk prins skulle kallas. :O-
umbärliga Tyskland! hvarifrån skulle väl verl-
den, om icke du funnes, taga sina nya regent-
hus, hvarifrån skulle den få gemåler till alla sina
giftvuxna drottningar och priusessor? Ovärder-
liga Tyskland! Furstar, natursångare och barn-
leksaker, allt har du dussintals, på de billigaste
vilkor, och med ferm ,spedition!
Imedlertid sitta de beskedliga druserna, rö-
kande sina pipor i allsköns enfald, och veta om
ingenting, då man kanske, bäst som det är, kom-
mer och säger dem att de ba fått en så kallad
König) från ett land, som heter Deutschland,
en König, som hvarken kan sitta med benen
i kors eller tala arabiska, men den de likväl,
till följe af högvisa rådslag mellan en mängd an-
dra furstar och potentater, dem de lika litet kän-
na, skola hädanefter vara i allt undergifna, så-
som sin rätta öfverhet, med alternativ att i an-
nor fall blifva stuckna på bajonetterna af sam-
ma Königs öfver hafvet medhaflda lif- och bus-
trupper. Då kan väl hända, att en och annan
bergsstam reser sig i massa och svarar att de
icke veta sig ha ingått på något dylikt köpsla--
gande om deras fattiga fädernetorfva; hvarvid åter
de civiliserade, respektiva makterna öfversväm-
ma land och rike med uniformerade härskaror
för att tvinga barbarernav tiil lydnad, och när
de slutligen i någon afgörande träffning skjutit
ner sista man af insurgenterna, firas segern i
allahanda hufvudstäder med tedeum, illumina-
tion och ordensutnämningar......
För öfrigt tyckes det just icke vara så serde-
les att stå efter, detia i närvarande ögonblick så
mycket debatterade Syrien! Det var en tid, då
man förlade sjelfva Eden dit i trakten, men åt-
minstone lärer der för närvarande finnas föga
paradisiskt qvar, och herr grefve Björnstjerna
har ju i sjeliva verket nyligen vid naturforskar-
nes möte på ett öfvertygande sätt ådagalagt för
oss, att paradiset vore att i stället söka någor-
städes i —- Siberien!
Paradiset i Siberien! Se der en af de stora
upptäckterna, som några våra store män baft att
meddela vid den lärda riksdagen! Om det också
endast varit för att inhemta denna märkliga no-
tis eller för att till exempel höra herr professor
Hvasser från sin höga akademiska ståndpunkt
skurpensa upp den gamla bedniska guden Aes-
culapius, skulle de danska vännerna visserligen
icke rest förgäfves den långa vägen, och man
kan endast beklaga, att icke verkligen Alexan-
der von Humboldt kom hit för samma ändamål.
De sednaste dagarne, — den så kallade frun-
timmersveckan, hvilken annars står i rykte att
ha mycket lätt för att gråta och se kaprisiöst
surmulen ut, — hafva verkligen denna gång hål--
lit sig härstädes temligen gladlynta och jemna
till humöret... Det har på sin höjd fallit några
få regndroppar i de många namnsdagsbuketterna.
Jag vet icke om det har varit af artighet mot
de oftanämnda främmande naturforskarne och
deras damer, men det ser nästan så ut.
Så fullkomligt oblötta bafva dessa herrar i alla
fall icke rest härifrån, ty endast sista klubb-
qvällen lära sprungit icke mindre än tvåhun-
drafemtio champagnebuteljer! Det är som sig
bör: vetenskapen på förmiddagen oeh pokalerna
på eftermiddagev. Kemien har längesedan haft
för regel att forska både på torra och våta vä-
genn, hvarför skulle icke samma regel gälla för
naturforskare i allmänhet? 0. 0.