RER RER RER RR RER R ER RRERRRRRRRRRR R R RRRR RRRRRRRRRRRRREEERR
uppför trappan. Förra veckan hade vi här fem-
ton herrar och elfva betjenter, grefven och gref-
vinnan de Maulevrier, lord och lady Rathsay,
prins Liparini.
— Det är för att helsa på er, som vi kem-
mit hit, afbröt Malechard leende.
— ... Grevinnan Czarniwienska och hennes
dotter, fortfor ex-fournisören, som tycktes finna
ett synnerligt nöje uti att för våra borgerliga ö-
ron låta ljuda titlarna på de förnäma gäster han
förra veckan mottagit. Vi hade också en visit
af vår ambassadör, en charmant man! Vi äro
mycket goda kusiner; jag skall presentera er för
honom det första han kommer hit till middag.
— Jag önskade först bli presenterad för fru
Richomme, sade jag i min ordning; men derför-
innan torde det bli af nöden att vi kläda om
oss. Efter fyra dagars resa....
— Man skall föra eder till ert rum, svarade
vår värd; ni har tid på er att kläda er intill
middagen. Fullkomlig frihet i allt öfrigt, men
noggranhet att passa på mattimman, är husets
regel. Jag behöfver för öfrigt icke säga er, att
pi är här som hos eder sjelf.
Fr Richomme gaf oss nu sjelf exempel af den
frihet han proklamerade, i det han anförtrodde
oss åt en domestik, som förde oss till våra rum.
elt par gästrum belägna intill hvaraudra, mö
blerade väl och smakfullt, som hela huset för
öfrigt. Utan att förlora vär tid, började vi med
att sjustera våra personer, och sedan vi väl a-
doniserat oss vandrade vi ner just som middags-
klockan ljöd. Malechard, hvars tarkspriddhet
flera gånger frapperat mig under resan, syntes mig
i detta ögonblick tankfull eller snarare nedslagen.