MEMOAR ÖFVER DEN FÖRFLUTNA
MN VECKAN.
Anådtligen alltså en händelse med besked, en
liten märkbarare vindkåre i den allmänna poli-
tiska stiltjen!
Hertigens af Orleans död skall utan tvifvel
hafva de aldra vigtigsste följder icke blott för
Frankrike, utan måhända i andra hand för en
stor del af Europa. Den skall lemna ännu ett
påtagligt och träffande exempel på vanskligheten
och orimligheten af grunderna för den monar-
kiska legitimitetsprincipen, genom hvilken sta-
terna anses böra gå som ett fideikommiss från
man till man, icke blott inom samma dynasti,
utan inom samma gren af en sådan. VWVerlden
skall nu återigen om några få år, så vida icke
förr, ega det barocka skådespelet af en nation
om trettiosex millioner menniskor, — en na-
tion, hvilken i politiskt afseende är för närva-
rande den mest sjelfmyndiga i Europa, — re-
presenterad i staternas förbund, i verldshisto-
rien, af en statschef från barnkammaren, ett ma-
jestät i kolt och haklapp, en konung, hvilken
ännu som bäst roar sig med att rida käpphäst,
med en papperstschakå på hufvudet!! Erfaren-
heten har alltid visat, att en institution kan göra
sig impopulär, förhatlig, och likväl länge nog stå
sitt kast, men att i samma ögonblick den äfven
blir så pass löjlig, att hela verlden senterar det,
är dess fall afgjordt och oåterkalleligt. Ett miss-
förhållande emellan folk och regent, sådant som
det här antydda, passerar under våra ögon i
Spanien, och kan der passera måhända just till
följe deraf att spanjoren tager saken för allvar-
samt, för högvigtigt, men fransoserna, som ha
godt humör, skola en vacker dag, när de sjelfva
komma i samma predikament, endast göra sig
hjertans lustiga deröfver, och hvem kan veta
om icke hela monarkien dervid stryker för en
calembourg!
Det säkra är, att Ludvig Filips återstående da-
gar nu mer än någonsin äro af vigt för syste-
met i Frankrike, och det ögonblick han lägger
sina ögon tillsamman, skall gifva utveckling åt
mycket, som de konservative ännu för få dagar
sedan smickrade sig med att kunna uppskjuta
till ett obestämdt fjerran.
Uoeder det att det sålunda nästan ser litet
skumt ut med att i längden för det europeiska
statsförbundet kunna bibehålla de konungadö-
men, det redan af gammalt bar, synas kabinet-
terna med all gevalt vilja göra nya sådana, lik-