SR AON NR RARE NE Re RE AA IE NERE te
me, om det icke funnits en ofantlig egenkärlek,
som på ett beundransvärdt sätt upptagit tom-
rummet. I det hela var herr Richomme hvar-
ken mera dum, mera löjlig eller mera imperti-
nent, än det anstod en ex-furnissör om två,
tre millioner; i fleres ögon uppvägdes dessa små-
fel på det amplaste af tvenne beundransvärda
ezenskaper: han var ganska beredvillig att bi-
springa med ett och annat penningelån och höll
öppet bord.
o— Nå, det kan man kalla ämabla gossar, sade
vår borcar-Crosus, i det han räckte oss handen.
Det var rätt att ni gjorde en liten omväg, för
att helsa på mig i fjellen.
— Vi ha icke gjort någon omväg, svarade
Malechard, vi äro komne hit direkte från Paris,
express för er skull.
— Så mycket bättre! fru Richomme skall bli
mycket erkännsam, då hon får böra att ni upp-
offrar Pariser-nöjena. Min enkla landtgård kan
icke hålla er skadeslösa, fortfor den tjocka man-
nen, i det han visade på fasaden af byggnaden;
men om min gästfribet är blygsam, är den åt.
minstone bjertlig. i
Malechard. stötte till mig med armbågen. Jag
hade icke behof af denna vink, för att upptäcka
den betydliga kontrasten mellan vår värds öd-
mjuka sätt att orda och hans storartade gest med
banden. I det han visade den engelska trädgår-
dens ändlösa perspektiver, tycktes ex-furnisörens
arm vilja utsträcka sig ända till horisonten och
lomfatta hela kantonen Bern, alperna inberäk-
nade.
— Ni kommer imedlertid icke i ett lyckligt
ögonblick, fortfor vår värd i det vi vandrade