äro hemtade från slottet Eu, der de nyttjade baden. Hertigarne af Aumale och Montpensier bafva åter inflyttat i Tuilerierna. Till hertigen af Nemours har en kurir afgått och från Toulon skall en ångbåt skickas till Neapel för att meddela prinsen af Joinville den sorgliga nyheten och kalla honom tillbaka till Paris. Konungen bär det förkrossande slaget med sin vanliga karaktersfasthet. Endast efter ankomsten till Neuilly ötverväldigade honom smärtan för ett ögonblick och han var nära en vanmakt. Följande morgon hade han likväl fullkomligt hemtat sg och ordnar sjelf avstalterna till bertiginnans af Orleans emottagande samt till inredande af sorgkapellet, der liket skall bisättas. Ea Jlikadan fattning ådagalägger prinsessan Adelaide, som till ena början skall hos sig emottaga de båda små prinsarne. Drottningens tillstånd, deremot, likpar ett. vansinne. Liket skall balsameras af He Gannal. Fyra månaders sorg är anbefalld och alla theatrar skola hållas tillslutsa i åtta dagar. Juli-högtidligheterna äro inställda för detta år; endast sorg-ceremonien öfver de fallne skall firas. Det fulikomligaste lugn råder öfverallt, men starka militära försigtighetsmåt!t äro likväl vid:agna. En kongl. ordonnans sammankailar Kamrarna till d. 26 Juli, då Konungen i egen persona Järer komma att öppnaa den. Deras första göromål blir lagförslaget om ett regentskap. Man tror, att lagen af år 4791 skall härvid läggas till grund. Eoligt densamma är Konungens närmaste anförvandt regent, med vilkor att han är 235 år gawmal, fransman och icke arfving til! någon annan krona. Finnes ej en sådan, utnämnes regenten af Kamrarna; men i händelse dessa ej äro samlade vid Konungens död, blir Pärskammarens president provisorisk regent till dess de hinna samias. I närvarande fall skulle regentskapet således tillfalla hertigen af Nemours; dock tros det, att thronarfvingens uppfostran skall anförtros åt hans moder. Ealigt underrättelser från Neapel, hade hertigen af Joinville d. 3 dennes anländt dit och bbfvit emottagen med de hedersbetygelser, som tillkommo hans rang och den franska eskadern. Han hade likväl undanbedt sig de fester, som för hans skull voro anordnade, och begärde att blott få anses som fregattchef under amiral Hugons befäl. Hr Guizot skall, kort före valens början, hafva af lord Cowley emottagit det officiella tillkännagifvande, att londonska kabinettet för närvarande icke yrkade på någon ratifikation af visitationstraktaten, utan åtnöjde sig med att traktaterna af 1831 och 4833 verkställdes. Valen äro nu i det närmaste slutade och man känner redan namnen på 4351 deputerade, så att endast 8 återstå. Af dessa tillhöra. enligt Journal des Debats, 262 de konservative och 189 oppositionen. De liberala bladen söka framställa saken under en annan synpunkt och anmärka imedlertid ganska riktigt, att konservativ icke just i allo får tagas för detsamma som ministeriel. General Changarniers korps har vid Schelifs stränder vunnit en lysande fördel öfver 13,000 Araber, bland hvilka voro 4000 väl beväpnade ryttare. Hela denna skara tog flykten för endast 300 fransyske hästjägare, som de likväl firmodligen ansett för vida talrikare, än de verkligen voro. Fiera hundrade lik betäckte stridsplatsen och segrarena, som endast förlerade några och tjugu man, togo 3000 fingar, 700 hästar, 13500 kameler och 2000 mulåsnor, lastade med karavanens varor samt 46,000 oxar, får och annan boskap. Alltsammans var afgjordt innan generalen hann med sitt infanteri komma de stridande ryttarne till hjelp. SPANIEN. oI Deputeradekammaren föreföll d. 6 dennes en liflig diskussion rörande handelstraktaten mellan England och Portugal. Den var vid postens afgång ännu icke slutad. Utrikes ministern har aflåtit ett cirkulär till alla Spaniens sändebud i utlandet, hvari det heter, att regeringen är benägen, att underhålla vänskapliga relationer med alla de stater, som vilja bistå den konstitutionella saken, och att hon disponerar öfver alla erforderliga medel att omintetgöra sina fienders anfall så väl inom som utom landet. STORBRITANNIEN. En stor sammarkomst af underhusets konservativa ledamöter bölls nyligen hos premierministern, såsom det hette, för ait öfverlägga om dena ifrågaställda förlängningen för 5 år af nu gällande fattiglag. Egentliga afsigten med detta möte säges dock å Peels sida hafva varit, 2tt sondera Tories huruvida de skulle vara benägne att gå in på någon ytterligare modifikation af spanmålslagarne. Man vill af yttranden, som Peel nyligen haft, draga den slutsats, att ban umgås med rr tess rkeE—