lopp, så att vagnen rycktes framåt på Öhemin de la Revolte. Då prinsen såg, att postiljonen ej kunde tygla hästarne, satte han foten på de! ganska låga fotsteget och sprang ut på vägen. Hans båda fötter vidrörde marken, men språngets hastighet bragte honom ur jemvigt, han föll och stötte tinningen och handlofven. Sanslös upptogs han från vägen och bars in i en krämares hus. Imedlertid hade postiljonen blifvit herre älver hästarne och vände om. Prinsen återfick likväl icke sansningen. Man lade honom på en säng i jordvåningen och skyndade efter hjelp. En doktor Baumy, läkare i granskapet, var först tillhands att låta prinsen åder, men utan all framgång. Under tiden hade underrättelsen om olyckan kommit till Neuilly. Drottningen hastade genast bort till fots, straxt derefter följd af konungen. Vagnarne, som sto do färdiga för kosungens räkning, foro efter och upphunno DD. MM., hvilka, jemte prinsessorna Adelaide och Clementine, kommo till prinsen, som numera nästan icke gat något tecken till lif. Doktor Pasquier, prinseas förste kirurg, kom nu till ställer, åtföljd af hertigarne af Aumale och Montpensier. Straxt efler, sedan han sett såren, förklarade han dem högst farliga. Man fruktade att hjernsn skulle svälla ut, och alla syreptomer bekräftade denna fruktan. Det onda tilltog med hvarje minut. Prinsen hade icke återfått sansningen, men några förvirrade tyska ord, som flöto öfver hans läppar, ingålfvo ett ögonblicks hopp. Konungen hade låtit kalla de i Tuilerierna till konselj församlade ministrarne, och de infunno sig genast i Sablonvilie. Alla hofvets dignitärer, samt marskalkerne Soul: och Gerard, skyadade äfven dit. Huset omgals af skildtvakter. KN 2, då det onda tilltog, lä! konungen kalla hertiginnan al Nemours, som på hans befallning qvarstannst i Neuiily och nu inställde sig. Ingea peana förmår skildra den sönderslitande anblick, rummet erbjöd, då hertiginnana inträdde der. Drottningen och prinsessorna knäböjde vid den döeades säng och fuktade den med sina tårar. Prinsarne snyftade. Konungen stod orörlig med ögonen fästade på sin sons bleka anlete. Utanför huset ökade sig den bestörta folkhopen med hvar sekund. Kyrkoherden i Neuiliy och de öfriga presterna derstädes hade kommit till Sablonville. Genom läkarnes vård förlängdes väl prinsens dödskamp, och hans ungdomskraft stridde emot den annalkande döden, mea utan att kunna besegra den fruktansvärde fienden. Pulsen började slå starkare och andedrägten bli friare, men snart försvann denna sista skymt af hopp. Klockan 4 visade sig de tydligaste symptomer af ett snart slut. Kl. half ö uppgaf hertigen andan, under religionens tröst, i sin kungl. fars armar och under sin familjs tårar och jämmerrop. Konungen kysste den aflidnes panna och drog derefter sin gemål in i ett nästgränsande rum, der ministrarne och marskalkarne voro församlade. Alla kastade sig till drottningens fötter hvilken ropade: aHvilken olycka för vår familj, men också hvilken förfärlig olycka för Frankrike! Konungen nalkades den gråtande marskalken Gerard och kramade hans hand med ett obeskrifligt uttryck af faderlig sorg, bög resignation och manlig ståndaktighet. Under tiden hade det furstliga liket blifvit jagdt på en bår och betäckts med ett hvitt kläde. Drottningen ville icke stiga upp i någon vagn, utan följde gående liket till Neuilly, der det skulle nedsättas i kapellet. För detta ändamål hade man i största hast efterskickat ett elit-kompagni af 47:de regementet, för att eskortera tåget. Desse tappre, som åtföljt kronprinsen genom aJernportens, defileer och på Mouzaias höjder, voro såledas äfven nu bans följeslagare. Många af dem fållde tårar. Kl. ö satte sig liktåget i rörelse. Generallöjtnanten Atnalin gick framföre den af 4 underofficerare burna båren; efter den gingo konungen och drottningen och hela den kungliga familjen till fots. Konungen hade ej velat åt någon afstå rättigheten att vara den förste sörjande vid sin sonas bår. Efter ankomsten till kapellet, knäböjde kungl. familjen vid altaret och drog sig sedan in i sina rum. Endast kansleren och ministrarne emottogos. Hofvets hufvudsakliga tanka var nu riktad på Plombieres, der hertiginnan af Orleans vistades. Hr Bertin de Veaux, ordonnansofficer hos den aflidne prinsen, och Hr Chomel, prinsens lifmedikus, hafva afrest dit. Två timmar senare foro äfven -hertiginnan af Nemours och prinsessan Clementine, åtföljde :f mad. Angelet och generallöjtnant Rumignay till Plombieres. DD. KK. HH. öfverlemnade till bertiginnan af Orleans bref ifrån konungen och drottningen. Hertigen af Aumale har, med en adjutant, begifvit sig till Pavillon Marsan för att försegla den aflidnes papper. Grefven af Paris och hertigen af Chartres CNE ETr TUNN RNA PREPARATET SNN ST AF rm oo a I