FREJAS STATSFÖRBÄTTRINGSPLAN.
Det var en gång en kärring, son
hade en skinnpels; den blötte hon
den stötte hon. Har ni hört det förr?
ej.
Det var icke nej; utan det var ei
kärring, som hade en skinnpels; dei
blötte hon, den stötte hon. Har n
bört det förr ?
Ja.
Det var icke ja; utan det var er
kärring, som hade en skinnpels, etc
etc.
I sitt girdagsnummer upprepade Freja, för
hundradeförsta gången, om vi ej missminna oss
sitt gamla arcanum till representationsreform ger
nom skättevägran och skattevägran genom en
reformerad representation. Hon körde än ett
hvarf omkring i den ändlösa cirkeln, hvarur in-
gen utgång fianes, och hvarur hon sjelf ej kom-
mer vidare, än kärringen med skinnppelsen i den
gamla barnkammarsagan. Det är väl icke tro-
ligt, att någon som en gång haft tålamod att
följa henne hela det sliogrande kretsloppet ige-
nom, kan låta gäcka sig vidare deraf, eller tro
att en så beskaffad väg leder till något resultat;
men som sånnolikt ganska få torde ägt detta
tålamod, tro vi-oss göra Frejas läsare en tjenst
med att framställa de fem hufvudstationerna på
hennes färd, så: att de kunna öfverskådas -med
en blick... Vi vilja göra det så samvetsgrannt, att
Freja sjelf icke skall kunna förneka framställ-
ningens sanning. Läsaren må sedan döma; vi
ärna ej gå hans omdöme i förväg genom en en-
da reflexion från vår sida. Se här då Frejapo-
litikens fem hufvudstycken:
JM 1. Represantationen, sådan den nu befin-
nes, är osammanhängande, och kraftlös genom
sitt osammanhang. Hvar och en bör då inse
nödvändigheten af att den reformeras.
M 2. Men genom sin oenighet är den oför-
mözen att reförmera sig sjelf. Borgareståndet
och bondeståndet vilja reformera; adeln och pre-
sterna vilja icke; det är två mot två; det ena
partiet är lika mäktigt som det andra. Härtill
kommer nu regeringen, som delar adelns och
presteståndets åsigter, och det derföre att hon
icke är någon nationell regering. Med sådana
elementer till en statsförbättring är ingen för-
bättring att hoppas.
M 3. Regeringen måste följaktligen vara na-
tionell; den måste reformeras sjelf. till en bör-
jan. Det öfriga går sedan lätt. Ar regeringen
en gång nationell, så tager hon initiativet på re-
formernas bana; hon lägger sin vigt i det re-
formerande partiets vågskål. Borgareståndets och
bondeståndets pluralitet är dermed gifven, och
adel och prester nödgas vika för öfvermakten.
JM 4.: Men som den nuvarande regeringen är
sjelf en reformsfiende, så måste hon tvingas att