FREJAS STATSFÖRBÄTTRINGSPLAN. Det var en gång en kärring, son hade en skinnpels; den blötte hon den stötte hon. Har ni hört det förr? ej. Det var icke nej; utan det var ei kärring, som hade en skinnpels; dei blötte hon, den stötte hon. Har n bört det förr ? Ja. Det var icke ja; utan det var er kärring, som hade en skinnpels, etc etc. I sitt girdagsnummer upprepade Freja, för hundradeförsta gången, om vi ej missminna oss sitt gamla arcanum till representationsreform ger nom skättevägran och skattevägran genom en reformerad representation. Hon körde än ett hvarf omkring i den ändlösa cirkeln, hvarur ingen utgång fianes, och hvarur hon sjelf ej kommer vidare, än kärringen med skinnppelsen i den gamla barnkammarsagan. Det är väl icke troligt, att någon som en gång haft tålamod att följa henne hela det sliogrande kretsloppet igenom, kan låta gäcka sig vidare deraf, eller tro att en så beskaffad väg leder till något resultat; men som sånnolikt ganska få torde ägt detta tålamod, tro vi-oss göra Frejas läsare en tjenst med att framställa de fem hufvudstationerna på hennes färd, så: att de kunna öfverskådas -med en blick... Vi vilja göra det så samvetsgrannt, att Freja sjelf icke skall kunna förneka framställningens sanning. Läsaren må sedan döma; vi ärna ej gå hans omdöme i förväg genom en enda reflexion från vår sida. Se här då Frejapolitikens fem hufvudstycken: JM 1. Represantationen, sådan den nu befinnes, är osammanhängande, och kraftlös genom sitt osammanhang. Hvar och en bör då inse nödvändigheten af att den reformeras. M 2. Men genom sin oenighet är den oförmözen att reförmera sig sjelf. Borgareståndet och bondeståndet vilja reformera; adeln och presterna vilja icke; det är två mot två; det ena partiet är lika mäktigt som det andra. Härtill kommer nu regeringen, som delar adelns och presteståndets åsigter, och det derföre att hon icke är någon nationell regering. Med sådana elementer till en statsförbättring är ingen förbättring att hoppas. M 3. Regeringen måste följaktligen vara nationell; den måste reformeras sjelf. till en början. Det öfriga går sedan lätt. Ar regeringen en gång nationell, så tager hon initiativet på reformernas bana; hon lägger sin vigt i det reformerande partiets vågskål. Borgareståndets och bondeståndets pluralitet är dermed gifven, och adel och prester nödgas vika för öfvermakten. JM 4.: Men som den nuvarande regeringen är sjelf en reformsfiende, så måste hon tvingas att