bladsartiklar varit synlig, mottog redaktören a Freja, genom en med -begge parterne bekant, me ra notabel person, den budskickning från Alf tonbladets nuvarande ordförande, Rektor Alm Qvist, att, derest Freja icke upphörde att pole misera med Afionbladet, komme sistnämnde bla dädanefter att ännu kraftigare anlita sitt nys försökta nya stridssätt, nemiligen att angripa oci skada någon person, som med publiciteten vå icke hade något att skaffa, men som förmodade: stå i enskilda vänskapliga förhållanden till pu blicisterne.n Härmed är dena mening tydligen uttryckt, at jag skulle yttrat mig sinnad, att låta någon vis person umgälla hvad Freja kunde vilja försök: mot Aftonbladet, och får jag derföre högtidliger förklara, att jag aldrig yttrat något sådant. Ja; skulle med tystnadens förakt bemött denna be skyllning, som icke blifvit på något sitt styrk! och i sig sjelf innebär för mycken orimlighet ati af någon förnuftig kunna tros, om icke Frej: upprepat sitt påstående i går, samt jag dels : dess reproducerande i de devuerade bladen, dels i det steg ett par af detia blads medarbetare tagit förutsåge en uppgjord plan, att genom dylika insinuationer söka inbilla allmänheten, att Aftonbladet behöfde för sin del nyttja samma slags medel, som dess vedersakare alltjemt tillåtit sig Alla de öfriga gårdagsömkligheterna, riktade emot mig, förbigår jag, både af skonsamhet emot Freja och af aktning för läsarens tålamod. Eudast det må tilläggas — icke för allmänhetens räkning, som på sådant ej kan misstaga sig; men för Frejas skull — att så ofta jag hädanefter, likasom ofta hittills, icke aktar nödigt att upptaga hennes erbarmligheter till svaromål, sker det icke i mening att de bejakas, utan föraktas. C. J. L. Almqvist.