bladsartiklar varit synlig, mottog redaktören a
Freja, genom en med -begge parterne bekant, me
ra notabel person, den budskickning från Alf
tonbladets nuvarande ordförande, Rektor Alm
Qvist, att, derest Freja icke upphörde att pole
misera med Afionbladet, komme sistnämnde bla
dädanefter att ännu kraftigare anlita sitt nys
försökta nya stridssätt, nemiligen att angripa oci
skada någon person, som med publiciteten vå
icke hade något att skaffa, men som förmodade:
stå i enskilda vänskapliga förhållanden till pu
blicisterne.n
Härmed är dena mening tydligen uttryckt, at
jag skulle yttrat mig sinnad, att låta någon vis
person umgälla hvad Freja kunde vilja försök:
mot Aftonbladet, och får jag derföre högtidliger
förklara, att jag aldrig yttrat något sådant. Ja;
skulle med tystnadens förakt bemött denna be
skyllning, som icke blifvit på något sitt styrk!
och i sig sjelf innebär för mycken orimlighet ati
af någon förnuftig kunna tros, om icke Frej:
upprepat sitt påstående i går, samt jag dels :
dess reproducerande i de devuerade bladen, dels
i det steg ett par af detia blads medarbetare tagit
förutsåge en uppgjord plan, att genom dylika in-
sinuationer söka inbilla allmänheten, att Afton-
bladet behöfde för sin del nyttja samma slags
medel, som dess vedersakare alltjemt tillåtit sig
Alla de öfriga gårdagsömkligheterna, riktade
emot mig, förbigår jag, både af skonsamhet emot
Freja och af aktning för läsarens tålamod. Eu-
dast det må tilläggas — icke för allmänhetens
räkning, som på sådant ej kan misstaga sig; men
för Frejas skull — att så ofta jag hädanefter,
likasom ofta hittills, icke aktar nödigt att upptaga
hennes erbarmligheter till svaromål, sker det
icke i mening att de bejakas, utan föraktas.
C. J. L. Almqvist.