flerfaldiga, vexlade hurrarop vittnads om de vån:
skapliga, tänkesätt, som den ömsesid:ga bekant-
skapen här uppväckt och stadgat.
En del af de Norska Naturforskarne afreste :
går e. m. med ångfartyget Amiral v. Platen ka
npalvägen till Götheborg, och några af sällskapets
Danska medlemmar hade äfven valt denna väg
I morgon afresa de ännu qvarvararde äfven ka-
nalvägen med ångf. Eric Nordevall.
— Eiterföljande verser, af herr Sätherberg
öfverlemnade till Naturforskarsällskapet vid des:
besök i Svenska Trädgårdsföreningen, meddela:
såsom ett vackert bidrag till de öfriga små poe:
mer, hvarigenom sällskapets härvaro blifvit ce
lebrerad under den förra veckan.
Morgonen har lyftat vingen,
Dagen gryr kring vaknad jord,
Öfver nattomhöljda tingen
Segrat har det fria ord:
Forskningen bar spiran tagit,
Jätteverlden nederlagt
Och till kamp mot mörkret dragit,
Att förkunna andans makt.
Hår den rödjer väg med lågor,
Smälter bergens rötter opp,
Pröfvar lufiens vilda vågor,
Binder åskan i dess lopp:
Der den hafvets rymd befolkar,
Trotsar ökenvindens glöd,
Och bland djur och merskor tolkar
Lagarna för lif och död.
OQO! hvad djup af visdom röjes,
Hvart du i naturen går:
Gräset som mot jorden böjes,
Stormen som ji molnen slår,
Irislågorna som svalla
I förgråtna skyars fjät,
Jord och himlar vittna alla
Skaparns makt och majestät.
Hör hur lifvets pulsar brusa
I oändlig cirkelgång!
Hör hur haf och skogar susa!
Allt är blott en jubelsång.
Hvart vi skåde, hvart vi vike,
Hvilken ändlös poesi!
Herrligt är naturens rike,
Skönt att blicka in uti!
Herrligt är att dela striden
För det menskliga på jord.
Splitets timma är förliden,
Svärdet hvilar i vår nord;
Trenne brödralegioner
Vi kring samma fana stå:
Våra språk ha samma toner
Och mot samma mål vi gå.
Sanning! lyse du vår bana.
Ingen tälja kan dess mått;
Ingen blick kan slutet spana:
Fram mot nya rymder blott!
Framåt! står på fanan skrifvet,
Manande med gyllne drag:
Och, vid hvarje seger, lifvet
Blommar i en högre dag.
Y MER