kunnat göra, om något monopolium verkligen exi-
sterat.
Att ansvar för utfärdande af något monopolium
icke blifvit uti ansvarighetslagen utsatt, torde här-
röra deraf, att 1809 års lagstiftare ansågo tillräck-
ligt, att för en sådan lagöfverträdelse använda 107
regeringsformen. Nu mera sedan bestämda pa-
tentförfattningar finnas, torde möjligheten af mono-
poliers utfärdande hafva i det närmaste upphört.
— Götheborgs Handels- och Sjöfartstidning d.
18 Juli innehåller följande:
För de flesta af våra härvarande läsare torde det
icke vara obekant, att från högre ort hafva under-
hand erbjudits, att lemna Götheborgs Handelskourps
n summa af 200,000 Rdr Bko (summan :uppgifves
olika likasom vilkoren) att utlånas på varor med sex
månaders återbetalningstid, likasom att Handels-so-
cieteren i Götheborg genom omröstning beslutat at
icke begagna sig af denna Konungens råd. Man
förmodade att frågan härmed skulle förfalla, men
detta blef icke fallet; ty visse personer hafva nu så
bedrifvit, att: en petition blifvit uppsatt och under-
teknad af flera af våra hufvudsakligaste importörer,
hvilken inlemnats till Handelssocieteten, hvarest den
redan i dag lärer komma att föredragas, och lärer
bafva för afsigt att förmå nämnde Societet att ånyo
tega frågan i öfvervägande. På hvad grunder peti-
tionärerne bygga sin anhållan känva vi icke, då vi
ännu icke varit i tillfälle läsa sjelfva petitionen, och
skulle helst hafva önskat att uppskjuta denna saks
omnämnande i vår tidzing, intill dess frågan i sin
nya form blifvit föredragen i Handelssocieteten; vi
hade då bifvit i tillfälle, att med mera säkerhet be-
döma motiverne bos petitionärerne, hvilka antingen
böra tillskrifvas öfvertygslsen om behof af undsätt-
ning för vår stad, till rörelsens underlättsnde, elier
farhågan att på högre ort anses otacksammo, då vi
icke gerna kunna föreställa oss, att någon politisk
beräkning ligger till grund för deras handiing.
En Insändare har dock satt oss i nödvändighet
att vidröra ämnet. Red. har nemligen blifvit anmo-
dad att i tidningen inrymma en artikel, i hvilken
insändaren bland arnat beklagar sig öfver, att man
långe med ledsnad förnummit, huru som större, ja,
största delen af de till rang och ekonomiskt anseen-
de förnämste medlemmarne af vårt semhbälle bemö-
dat sig att, der det låtit sig göra, motarbeta och
qväfva hvarje inom detsamma förmärkt frö till ut-
veckling af sjelfständigbet och sann patriotism, och
framför allt söka förhindra alla sådane inrättningar
och företeg, till hvilka de ej kunna räkna sig såsom
upphofsmän; att de menskliga svagheterna komma
vissa personer att förgäta ien sanna äran, att be-
främja det goda för det godas skull, någon gång,
som det vill synas; i beräkning på egne ekonomi-
ska fördelar; att desse till afbjelpande af ett för-
ment ögonblickligt penningebehof söka kasta sig i
armarne på en godtycklig regering, sedan några
sjelfständiga personer inom vår Handelssocietet haf-
va varit nog upplyste att inse och med sina vota
sökt förhindra mottagandet af denna nåd, som skulle
nedsätta samhällets anseende för sig sjeift och i all-
mänhet, genom antydande af tillvaron afett så lum-
pet behof, som ofvannämnde lån på ofvacnämnde
vilkor;o — för hvilken artikel Redaktionen dock,
med detta korta och högst ofullständiga antydande
af dess innehål!, måsta vägra en plats i tidningen,
då den insinuerar förmodad ögonblicklig pekunier
förlägenhet hos vissa individer, såsom bevekelsegrun-
den för deras uppträdande och förespeglar följden,
med anledning af de mesurer, som utländningarne
möjligen kunde finna sig föranlåtne att vidtaga.