kunnat göra, om något monopolium verkligen existerat. Att ansvar för utfärdande af något monopolium icke blifvit uti ansvarighetslagen utsatt, torde härröra deraf, att 1809 års lagstiftare ansågo tillräckligt, att för en sådan lagöfverträdelse använda 107 regeringsformen. Nu mera sedan bestämda patentförfattningar finnas, torde möjligheten af monopoliers utfärdande hafva i det närmaste upphört. — Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning d. 18 Juli innehåller följande: För de flesta af våra härvarande läsare torde det icke vara obekant, att från högre ort hafva underhand erbjudits, att lemna Götheborgs Handelskourps n summa af 200,000 Rdr Bko (summan :uppgifves olika likasom vilkoren) att utlånas på varor med sex månaders återbetalningstid, likasom att Handels-societeren i Götheborg genom omröstning beslutat at icke begagna sig af denna Konungens råd. Man förmodade att frågan härmed skulle förfalla, men detta blef icke fallet; ty visse personer hafva nu så bedrifvit, att: en petition blifvit uppsatt och underteknad af flera af våra hufvudsakligaste importörer, hvilken inlemnats till Handelssocieteten, hvarest den redan i dag lärer komma att föredragas, och lärer bafva för afsigt att förmå nämnde Societet att ånyo tega frågan i öfvervägande. På hvad grunder petitionärerne bygga sin anhållan känva vi icke, då vi ännu icke varit i tillfälle läsa sjelfva petitionen, och skulle helst hafva önskat att uppskjuta denna saks omnämnande i vår tidzing, intill dess frågan i sin nya form blifvit föredragen i Handelssocieteten; vi hade då bifvit i tillfälle, att med mera säkerhet bedöma motiverne bos petitionärerne, hvilka antingen böra tillskrifvas öfvertygslsen om behof af undsättning för vår stad, till rörelsens underlättsnde, elier farhågan att på högre ort anses otacksammo, då vi icke gerna kunna föreställa oss, att någon politisk beräkning ligger till grund för deras handiing. En Insändare har dock satt oss i nödvändighet att vidröra ämnet. Red. har nemligen blifvit anmodad att i tidningen inrymma en artikel, i hvilken insändaren bland arnat beklagar sig öfver, att man långe med ledsnad förnummit, huru som större, ja, största delen af de till rang och ekonomiskt anseende förnämste medlemmarne af vårt semhbälle bemödat sig att, der det låtit sig göra, motarbeta och qväfva hvarje inom detsamma förmärkt frö till utveckling af sjelfständigbet och sann patriotism, och framför allt söka förhindra alla sådane inrättningar och företeg, till hvilka de ej kunna räkna sig såsom upphofsmän; att de menskliga svagheterna komma vissa personer att förgäta ien sanna äran, att befrämja det goda för det godas skull, någon gång, som det vill synas; i beräkning på egne ekonomiska fördelar; att desse till afbjelpande af ett förment ögonblickligt penningebehof söka kasta sig i armarne på en godtycklig regering, sedan några sjelfständiga personer inom vår Handelssocietet hafva varit nog upplyste att inse och med sina vota sökt förhindra mottagandet af denna nåd, som skulle nedsätta samhällets anseende för sig sjeift och i allmänhet, genom antydande af tillvaron afett så lumpet behof, som ofvannämnde lån på ofvacnämnde vilkor;o — för hvilken artikel Redaktionen dock, med detta korta och högst ofullständiga antydande af dess innehål!, måsta vägra en plats i tidningen, då den insinuerar förmodad ögonblicklig pekunier förlägenhet hos vissa individer, såsom bevekelsegrunden för deras uppträdande och förespeglar följden, med anledning af de mesurer, som utländningarne möjligen kunde finna sig föranlåtne att vidtaga.