RR nn 5
RIKSRÄTTENS DOM
(Forts. från N:o 463.)
I åtalet, angående anvisning af medel från
anslaget för publika byggnader i Stockholm til
reparation af Lijgardets till häst kasern och rid-
bana (se Aftonbladet J4 835, d. 45 April d. å.)
lyder Riksrättens domslut, som följer:
Enär någon uppgift icke finnes meddelad, hvil-
ka byggnader böra till de publika husen i hufvud-
staden räknas, så att deraf kan bedömas, att de till
Kongl. Maj:ts och Kronans hus hörande kasern-
byggnaderne vid Lifgardet till häst icke varit inbe-
gripne bland dem, till hvilkas underhållande ifrå-
gavarande statsanslag varit af Rikets Ständer fast-
-stäldt, fioner Riksrätten anledning icke förekomma
att anse 65 Regeringsormen vara genom de klan-
drade åtgärderna öfverträdd, hvadan ansvar i denna
punkt ej kan ådömas.n
Angående anvisning af medel från ofvannämn-
de anslag till förändrad inredning af Theaterns
salong (se Aftonbl. JE 94, d. 22 April d. å.),
lyder domslutet sålunda:
Riksrätten finner Hr Justitie-ombudsmannens
anmärkning i denna punkt desto mindre kunna god-
kännas, som det till Kongl. Theatern upplåtna hus
ostridigt hörer till de publika byggnaderna i huf-
vudstaden, och den nödig ansedda förändringen i
husets ändamålsenligare inrednipg icke kan annor-
lunda betraktas än såsom föremål för anslaget till
de publisa husens reparation och underhåll, i följd
hvaraf Svaranderne från åtalet i denna del befrias.
Angående fortfarande aflöning å Riksstatens
fjerde Hufvudtitel för Statsrådet Friherre Joh.
LTagerbjelke, under den tid han aftjenat begraf-
ningshjelp å Statsråds-lönen (se Afltonbl. JM 92,
d. 23 April d. å.),
är domslutet af följande lydelse:
Som, i enlighet med hvad Riksrätten här ofvan
yttrat, Kongl. Maj:ts rättighet att disponera de på
Hufvudiitlarne uppkommande besparingar är i grund-
lagen bestämd och denna rättighet icke kan vara
inskränkt genom de rörande Embets- och Tjenste-
mäns lönevilkor i allmänhet gifna föreskrifter; alltså
och då Hr Statsrådet Friherre Lagerbjelke, den tid
ifrågavarande förmån honom beviljades, innehade
Contre-amira!s-lön på 4:de Hufvudtiteln, så att det
beviljade anslaget å denna Hufvudtitels besparingar
icke var för titeln främmande, pröfvar Riksrätten
skäligt att Svaranderne från åtalet i denna punkt
frikänna.n
Det är öfverflödigt, att här jemnföra Riksrät-
tens motiver för de tvänne första af dessa dom-
slut. Det undfaller säkert ingen besynnerlighe-
ten, att Riksrätten i det förra förklarar, att den
ej ägt någon uppgift på hvilka byggnader som
höra till de publika husen hufvudstaden, för
hvilka Rikets Stånders anslag gälla, och i det
sednare förklarar, att Kongl. theatern hör till
sådana. Frågan synes likväl först bordt vara:
huru bafva dessa byggnader tillkommit och huru
hafva de af ålder underhållits? Hafva Rikets
Ständer under andra titlar bidragit till dessa
byggnaders underkåll, eller hafva R. St. bestämdt
förklarat, att de icke anslå något dertill? Då
hade man funnit, att hästgardets kasern är ur-
sprungligen uppbygd och underhållen af tredje
hufvudtitelns medel; att denna titels anslag e!-
ler tillgångar således blifvit derefter beräknade;
och att, då Regeringen belastat ett annat anslag
dermed, rikets medel således in dupplo blifvit
af Regeringen disponerade, på sätt, att man ska-
pat besparing på tredje titela och brist på den
åttonde: den förra disponerad till andra ända-
mål, än de afsedda; den sednare godtgjord ge-
nom medel, som varit af R. St. afsedda till helt
annat än sådan godtgörelse. Man ser häraf,
hvilken all ordning och sparsamhet förstörande
princip Riksrätten genom dessa domslut gillat;
och att den derigenom ytterligare befordrat det
kungliga enväldet, i hvad statsmedlens disposi-
tion angår. En regering, som så förfore, kunde
förskaffa sig på den ena hufvudtiteln de betyd-
ligaste besparingar, genom att låta andra titlar
betala utgifterna, och sedan yrka godtgörelse för
bristerna å de andra titlarna at R. St:s Riks-
gäldskontor. R. St:s fastställda riksstat skulle
på detta sätt kunna fördubblas. Ifrån 42 millio-
ner skulle vi kuona få för den samma skatta 24
millioner. Riksrätten har likväl sjelf, uti ett
föregående domslut, fastän i förbigående, låtsat
sig benägen att ogilla, om medel från en huf-
vudtitel dragits till en annan.
Det tredje eller sista af ofvannämnde domslut
är en naturlig följd af de förut gillade, olagliga
principer för statsmedlens disposition och för
de så kallade besparingarnes användande. Men.
den utsträcker dessa principer derhän, att-äfven
de personella lönestaterna och reglorna för des-
sas förvaltning kunna ostraffadt öfverskridas.
Att detta är en småsak, i hela den förbistring,
hvaruti Riksrättens dom skulle försätta vår så
kallade konstitutionella statsförvaltning, inses lätt,
och vi uppehålla oss derföre icke längre dervid.
Riksrätten har, äfven i denna del, antagit enväl-
det öfver statsmedlen; det är blott Regeringens
egen klokhet och nationens eniga kraft, som
kan förekomma tillämpningen af en sådan en-
vålds-princip, hvilken eljest förr eller sednare fö-
rer oss till nya revolutioner. (Forts. e. a. g.)
Akem———————A cc 2
— Redaktionen har ansett sig böra intaga i