ejstar, att ingen må sköta sitt kall. Biskoparn .Iskola låta Guds ord ligga, och icke dermed re -Igera själen, utan uppdraga åt de verldsliga Fur starna att regera öfver densamma med svärdet Deremot skola de verldslige Furstarne tåla oc sjelfve drifva ocker, rån, hor, mord och andr ,onda gerningar, samt låta Biskoparna bestraf .dessa med bannlysningsbref, och således artig i I vända upp och ned på saken, med jern reger själarna och med bref kroppen, så att verldslig -Furstar regera andeligen och andelige Fursta verldsligen. Hvad annat har djefvulen att gör -på jorden, än att han äfven med sitt folk gyc ; Iklar och tillståller pöbelupptåg? Desse äro vår ; christlige Furstar, som försvara tron och för ,Istöra Turken. Ja, isanning, artige gossar, hvilk: Iman väl bör lita på: de skola med denna si klokhet visst uträtta något, nemligen att de bryt halsen af sig sjelfva, och bringa land och folk elände och nöd. Men jag ville helt troget råda de förblindad I menniskorna, att de toge sig till vara för et Hitet språk, som står i Ps. 407: 40, Effundit con: temtum super Principes (Han utgjuter föraktels. Ipå Furstarna). Jag svär eder vid Gud, om ) förbisen detta, så att detta lilla epråk öfver edei sättes i verket, så ären J förlorade, om ock hva: Joch en af eder vore så mäktig som Turken, cch Jedert raseri och Jarm skall intet hjelpa eder Det har redan till en stor del gått i fullbordan. ITy ganska få äro de Furstar, som man icke anI ser för dårar eller skälmar. Det kommer deraf att de äfven bete sig sålunda, och menigheten blifver förståndig, och Furstarnas plåga (hvilken Gud kallar contemtum) går väldeliga fram ibland folket och menigheten; och jag fruktar, man skall ej finna råd deremot, om ej Furstarne uppföra sig fursteligt och åter företaga sig att regera förnuftigt och vackert. Man skall ej, man kan ej, man vill ej i Jängden lida ert tyranni och godtycke. Käre Furstar och Herrar, veter att rätta eder derefter; Gud vill ej längre hafvXt. Det är nu icke mera en verld såsom fordom, då J jagat och drifvit folket såsom villebrådet. Afstår derföre ifrån eder orätt och edert våld, och ser till, att J handlen med rätt, och låter Guds ord hafva sin gång, hvilken det dock vill, måste och skall hafva, och J icke skolen hindra. Finnes rågot källeri, så öfvervinne man det, såsom tillbörligt är, med Guds ord. Men dragen J ofta ut svärdet, så ser till, att ej någon kommer, som befaller eder, ej i Guds namn, att sticka det i skidan. Men invänder du: Emedan då nu ibland de Christna icke skall vara något verldsligt svärd, huru vill man då utvärtes regera dem? OÖfverbet måste ju blifva äfven ibland de Christnal Svar: Ibland de Christna skall och kan ingen Öfverhet vara, utan hvar och en är tillika den andra underdånig, såsom Paulus säger, Rom. 192: 410, 16, Hvar och en skall anse den andre för yppare än sig (Philipp. 2: 3); och Petrus, 4 Petr. 5: 5, Varer alle inbördes hvarannom wunderdånige. Det vill ock Christus, Luc. 44: 8, 10, När du blifver buden till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet, utan heldre gack och sätt dig i yttersta rummet. Ibland de Chrisine är ingen öfverst, utan Christus sjelf och allena. Och hvad kan der vara för Ofverhet, der de alle äro jemnlike, och hafva enahanda rätt, makt, gods och ära, samt dessutom ingen åstundar att vara öfver den andra, utan en hvar vill vara under den andra? Der sådana menniskor äro, kunde man ju icke upprätta någon Öfverhet, om man serna ville görat, emeden det är klart, att man sj kan hafva någon öfver sig, der ingen vill ller kan vara öfver de andra. Men der ickel ådana menniskor äro, der äro ej heller rätte! uhristne. Hvad äro då Presterne och Biskoparne? var: Deras styrelse är icke en makt eller mynlighet, utan en tjenst och ett embete; ty de ro ej högre och bättre än de andre Christne. Jerföre skola de ej heller pålägga andra någon ag eller något bud, utan desammas vilja och amtycke; utan deras regering är intet annat, n att drifva Guds ord, hvarmed de leda Christna ch öfvervinna kätteri. Ty, såsom sagdt är, shristna kan man ingalunda regera, utan med iuds ord allena. Ty Christne måste regeras i ron, icke med yttre gerningar. Men tro kan j komma genom något mennisko-ord, utan blott enom Guds ord, såsom Paulus säger, Rom. 40: 7, Så är tron af predikan, men predikan geom Guds ord. De, som nu icke tro, de äro ej hristne, de lyda ock ej under Christi rike, utan nder det verldsliga riket, att man med svärd: ch yttre styrelse skall tvinga och regera dem. je Christne göra af sig sjelfva otvunget alt odt, och hafva nog för sig i Guds ord allena.ls 0 Me RR vd ON RR RE BR RN TRA NE NRA NR AES ART FIT DAR FE RR DG ET RARE VN