ejstar, att ingen må sköta sitt kall. Biskoparn
.Iskola låta Guds ord ligga, och icke dermed re
-Igera själen, utan uppdraga åt de verldsliga Fur
starna att regera öfver densamma med svärdet
Deremot skola de verldslige Furstarne tåla oc
sjelfve drifva ocker, rån, hor, mord och andr
,onda gerningar, samt låta Biskoparna bestraf
.dessa med bannlysningsbref, och således artig
i I vända upp och ned på saken, med jern reger
- själarna och med bref kroppen, så att verldslig
-Furstar regera andeligen och andelige Fursta
- verldsligen. Hvad annat har djefvulen att gör
-på jorden, än att han äfven med sitt folk gyc
; Iklar och tillståller pöbelupptåg? Desse äro vår
; christlige Furstar, som försvara tron och för
,Istöra Turken. Ja, isanning, artige gossar, hvilk:
Iman väl bör lita på: de skola med denna si
klokhet visst uträtta något, nemligen att de bryt
halsen af sig sjelfva, och bringa land och folk
elände och nöd. -
Men jag ville helt troget råda de förblindad
I menniskorna, att de toge sig till vara för et
Hitet språk, som står i Ps. 407: 40, Effundit con:
temtum super Principes (Han utgjuter föraktels.
Ipå Furstarna). Jag svär eder vid Gud, om )
förbisen detta, så att detta lilla epråk öfver edei
sättes i verket, så ären J förlorade, om ock hva:
Joch en af eder vore så mäktig som Turken, cch
Jedert raseri och Jarm skall intet hjelpa eder
Det har redan till en stor del gått i fullbordan.
ITy ganska få äro de Furstar, som man icke an-
I ser för dårar eller skälmar. Det kommer deraf
att de äfven bete sig sålunda, och menigheten
blifver förståndig, och Furstarnas plåga (hvilken
Gud kallar contemtum) går väldeliga fram i-
bland folket och menigheten; och jag fruktar, man
skall ej finna råd deremot, om ej Furstarne upp-
föra sig fursteligt och åter företaga sig att re-
gera förnuftigt och vackert.
Man skall ej, man kan ej, man vill ej i Jäng-
den lida ert tyranni och godtycke. Käre Fur-
star och Herrar, veter att rätta eder derefter;
Gud vill ej längre hafvXt. Det är nu icke mera
en verld såsom fordom, då J jagat och drifvit
folket såsom villebrådet. Afstår derföre ifrån
eder orätt och edert våld, och ser till, att J
handlen med rätt, och låter Guds ord hafva sin
gång, hvilken det dock vill, måste och skall
hafva, och J icke skolen hindra. Finnes rågot
källeri, så öfvervinne man det, såsom tillbörligt
är, med Guds ord. Men dragen J ofta ut svär-
det, så ser till, att ej någon kommer, som be-
faller eder, ej i Guds namn, att sticka det i
skidan.
Men invänder du: Emedan då nu ibland de
Christna icke skall vara något verldsligt svärd,
huru vill man då utvärtes regera dem? OÖfver-
bet måste ju blifva äfven ibland de Christnal
Svar: Ibland de Christna skall och kan ingen
Öfverhet vara, utan hvar och en är tillika den
andra underdånig, såsom Paulus säger, Rom.
192: 410, 16, Hvar och en skall anse den andre
för yppare än sig (Philipp. 2: 3); och Petrus, 4
Petr. 5: 5, Varer alle inbördes hvarannom wun-
derdånige. Det vill ock Christus, Luc. 44: 8,
10, När du blifver buden till bröllop, så sätt dig
icke i främsta rummet, utan heldre gack och sätt
dig i yttersta rummet. Ibland de Chrisine är
ingen öfverst, utan Christus sjelf och allena. Och
hvad kan der vara för Ofverhet, der de alle äro
jemnlike, och hafva enahanda rätt, makt, gods
och ära, samt dessutom ingen åstundar att vara
öfver den andra, utan en hvar vill vara under
den andra? Der sådana menniskor äro, kunde
man ju icke upprätta någon Öfverhet, om man
serna ville görat, emeden det är klart, att man
sj kan hafva någon öfver sig, der ingen vill
ller kan vara öfver de andra. Men der ickel
ådana menniskor äro, der äro ej heller rätte!
uhristne.
Hvad äro då Presterne och Biskoparne?
var: Deras styrelse är icke en makt eller myn-
lighet, utan en tjenst och ett embete; ty de
ro ej högre och bättre än de andre Christne.
Jerföre skola de ej heller pålägga andra någon
ag eller något bud, utan desammas vilja och
amtycke; utan deras regering är intet annat,
n att drifva Guds ord, hvarmed de leda Christna
ch öfvervinna kätteri. Ty, såsom sagdt är,
shristna kan man ingalunda regera, utan med
iuds ord allena. Ty Christne måste regeras i
ron, icke med yttre gerningar. Men tro kan
j komma genom något mennisko-ord, utan blott
enom Guds ord, såsom Paulus säger, Rom. 40:
7, Så är tron af predikan, men predikan ge-
om Guds ord. De, som nu icke tro, de äro ej
hristne, de lyda ock ej under Christi rike, utan
nder det verldsliga riket, att man med svärd:
ch yttre styrelse skall tvinga och regera dem.
je Christne göra af sig sjelfva otvunget alt
odt, och hafva nog för sig i Guds ord allena.ls
0 Me RR vd ON RR RE BR RN TRA NE NRA NR AES ART FIT DAR FE RR DG ET RARE VN