Ikropp och gods, och hvad som är utvärtes på jor
iden.: Ty öfver själen kan och vill Gud ej låt
någon annan regera, än sig sjelf allena. Der
före, derest verldslig makt understår sig att gifv
själarna lag, der griper hon i Guds styrelse oc
förför och förderfvar blott själarna. Det vilj
vi göra så klart, att man skall kunna taga der
på, på det våra junkrar, furstar och biskopa
måga se, hvilka dårar de äro, när de med sin
lagar och bud vilja tvinga menniskorna att tr
så eller och annorlunda.
Om man lägger en menniskolag på själarna
att de skola tro så eller annorlunda, såsom sam
ma menniska föregifver, så finnes der visserliger
ej Guds ord. Finnes der ej Guds ord, så är de
ovisst, om Gud vill det; ty det, som han cj be:
faller, kan man ej vara viss på, att det behaga
honom; ja, man är viss, att det ej behagar Gud
Ty ban vill hafva vår tro blott och bart grun-
dad på sitt gudomliga ord allena, såsom har
säger Matth. 46: 48, På thetta hälleberget skal
jag bygga min församling; och Joh. 40: 27, 5
Min får höra mia röst, och jag känner them
och de följa mig; men den främmande följa d
icke, utan fly ifrån honom. Deraf följer då, at
verldslig makt drifver själarna till den eviga
döden med sådant ogudaktigt bud: ty hon tvin
ger alt tro detta, såsom rätt och med visshe
Gudi behagligt, då det likväl är ovisst: ja visst
att det misshagar, emedan intet klart Guds orc
finnes derpå. Ty den, som tror såsom rätt det
som är orätt eller ovisst, han förnekar sannin:
gen, som är Gud sjelf, och tror på lögner och
villfarelser: håller det för rätt, som är orätt.
Derföre är det öfvermåttan dåraktigt, när de
bjuda, att man skall tro Kyrkan, Fåderna, Kon-
cilierna, fastän intet Guds ord fins derpå. Djef-
vuls-apostlar, och icke Kyrkan, bjuda sådant:
ty Kyrkan bjuder intet, om hon ej med visshet
vet, att det är Guds ord, såsom S:t Petrus sä-
ger: 4 Epist. 4: 44, Om någon talar, han tale
såsom Guds ord. Men det skall gå åt en god
tid, innan man bevisat, att konciliernas satser
äro Guds ord. Men ännu dåraktigare är det, om
man säger: cKonungarne och Furstarne och Me-
nigheten tro sån Käre, vi äro ej döpte till
Konnngar, Furstar eller till Menigheten, utan
till Christam och Gud sjelf: vi kallas ej heller
Konungar, Furstar eller Menighet; vi kallas
Christne. Öfver själarna skall och kan ingen
befalla, om ban ej vet att visa dem vägen till
hirnmelen. Men det kan ingen menniska, utan
Gud allena, göra. Derföre skall i det, som an-
går själarnas salighet, intet annat än Guds ord
läras och antagas. HLikaledes, om de ock äro
plumpe dårar, måste de ju Jikväl bekänna, att
de ingen makt hafva öfver själarna. Ty ingen
menniska kan döda etter göra lefvande, föra till
bimmelen eller helvetet en enda själ. Och om
de ej vilja tro det på våra ord, skall ju Christus
nog starkt betyga det. då han säger, Mattb. 40:
98, Rädens icke för dem, som dräpa kroppen,
och hafva dock icke makt att dräpa själen:
utan rädens mer honom, som kan förderfva både
själ och kropp i helvete. Jag tänker, att här
nog klart själen är tagen ur alla menniskors
hand, och satt under Guds makt allena.n
(Forts. e. a. g.)