stjernlösa nätternas mörker skall icke öfverträffa det, som hotande hänger öfver edert och vårt lidande fädernesland. Vi uppmane eder att öppna hamnar ne för införsel af utlsndsk spanmål; vi uppmane eder att öppna dem en gång för alla; vi uppmane eder att göra detta inaan j åtskiljens. Rättvisa, politik, mensklighet, ja säkerheten i vårt gemensamma fäder nesland fordra befallande detta. Måtte partistridens sorl tystna, måtte de redlige afalla partier förena sis till detta goda verk, och det måste lyckas dem! Alla insigtsfulle mån veta, att spanmålslagarne icke länge kunna upprätthållas med en hastigt tillvexande befolkniog; till och med nu trycker bristen hårdt på massorna, och hvad måste blifva den snabba följden deraf? Spanmålslagen måste giva vika; och hvarföre då icke nu genast? Har denna lag ännu ej åstadkommit nog ondt, och måste offren för densam md ännu ökas? — Vid edert närvarande handiingssätt beiviflar man edra bevekelsegrunder; ofantiign massor tro, att ändamålet med edra lagstiftande åtgärder mera är egen nytta, än landets bästa. Eira namn belastas med förebråelser, grofsa uttryck användas om eder, bittra känslor näras emot eder, och detta allt endast för det, att j ären obenägne att gif va friheten åt edert fåderneslandsarbetsflit. Öasten j att gifva folkets känslor en annan rigtning och förvandla den nu rådande oviljan i tacksamhet och högaktning? Det står i eder makt, att åstadzommsa deita genom en handling af rättvisa. Vi anse oss förpligtede att varna eder för de olyckor, som hota om i gilven företräde åt den hittils följda okloks politik. Vi skole helsa eder såsom edert fåderneslands befriare, om j ägen den visheten att erkäcnz hvad rätt är, och mod att dristigt och utan dröjsmi handia i enlighet med denna eder insigt. Vår käns la af landets kritiska ställning har föranledt oss, at yttra oss till eder, på det sätt vi gjort. Ansvaret hvils på eder, och det är ett drygt ansvar. Vår liflige önskan ör, att dan vishet, som aldrig kan fara vilse måtte leda edra rådslag.