(Forts. följer.) REVY AF TIDNINGARNE. Svenska Minerva meddelar i dag ett bref ifrån landsorten, deruti max bekommer två rätt märkliga uppgifter: den ena, att garnisonssoldatens konrduait nu är ojemförligt bättre, än förr, och den andra, att hufvudstadens öfriga folkklasser till en förvånande grad försämrats till sina seder. Orsaken är den, att garnisonssoldaten beror af H. M. Konungens personliga inflytelse, hvilket deremot ej är fallet med andra folkklasser. Likväl uppgifver Minervas brefskrifvare längre ned, att han i Stockholm observerat två andra omständigheter, hvilka hafva sin stora betydelse, i afseende på de der wandra klassernas moralitet. Den ena var, att han aldrig i något hus hörde eller såg barnen läsa till bords, eller läsaen aftonbön; den andra, att vid två bröllop, som han bivistade, brudgummarne och brudarne icke nedföllo på sing knän, utan stodo raka, hvilket var så inycket mer oväntadt, som den ena brudgummen var en gesäll. Att dessa fakta i sin mån visa en sedeslöshet, medgifva vi nog, och finna det äldre brukets aftagande i denna del rätt mycket att beklaga. Men Minervas korrespondent borde hafva upplyst oss, om garnisonssoldaterna läsa oftare till bords, än andra menniskor, och huruvida de alltid knäfalla, när de vigas, I motsatt fall är det i sanning underligt, att de kunnat bibehålla sin moral, och till och med ökat den så, som korrespondenten förmäler. Äfven borde han ej hafva underlåtit att gifva underrättelse om, att dea feminina afdelningen af de aandra foikklassernan, såsom man berättar, lär vara mest sedlig i de nejder af staden, der större kaserner välsigna omgifvelsen genom sin närvaro. Detta måste väl också hafva sin grund i någon hemlig inflytelse, ehuru vi icke begripa eller kunna utreda den. — Freja för i går har en naturhistorisk framställning om sättet att uppdraga bin, som innehåller många nya, oväntade och rätt roliga uppgifter. Likväl saknar läsaren ett och annat, som icke i sitt slag skolat vara mindre på sin plats, nemligen buru sådana bin uppdragas, som tillkommit utom kupan, uppfödas på visst särskildt ställe, och icke en gång göra sig kände som äkta bin, eburu de till later och lynnen visserlgen, om ock blott i hemlighet, tillhöra samma slägte. Dessa bin på sidan, eller bibin, njuta sin förkofran ifrån den egentliga kupan, vanligen genom någon i tysthet smygande insekt, som spelar rölen af mellanlänk, fröre de cbårit, emellan kupan och dem. Denna mellangående varelse är ett icke mindre märkvärdigt fynd i naturalhistorien. Han är mera geting än bi; han är icke så rik på honung, som icke mera på en annan besynnerlig maticre, hvarmed han omgifver hela sin kropp och deraf har färg. Detta ämne liknar nästan erg af mynt. Denna insekts fizur har derigenom någonting mycket utmärkande, och skulle han tillhöra menniskornas race, så kunde man knappt hålla sig ifrån att anse honom för en gammal proceatare. Det skall vara fråga om att gifva detta inom naturen nyss upptäckta species ett namn. Såsom det på höjderna, gör mycket gagn (ebura allt i hemlighet) blir säkert namnet ganska distinktiot. — Svenska Biet för i dag meddelar ett utdrag ur Nordamerikansk Statistik, hvari det för Förenta Staterna besvärande faktum framträder, att slafvarnes antal inom unionen, som för 50 år sedan steg till blott en half million, nu stegrats till närmare två och en half millioner. Ett sådant förhållande utgör otvifvelaktigt detta samhälles största flick. För sanningens skull bör allenast anmärkas, först och främst, att slafveriet är en lemning ifrån den godan tiden, då dessa amerikanska stater befunno sig i royautens händer, en lemning, som det utan tvifvel länder den sedan uppkomna frihaten till skam att icke hafva kastat ifrån sig, mena hvarvid man likväl ej bör förbise, att på uppbofvet till ett ondt ligger mera responsabilitet än på fortfarandet, så illa det än är. För det andra erbjuder sig den märkvärdigheten, att de enda Slafstaterna, som finnas inom unionen, eller de södra, såsom bekant är, till största delen stå under allt det slags aristokratiska intlytelse, som ännu inom Fristaterna kan bibehålla sig; och att det just är denna tendens, som kämpar i den stora striden emot de norra staterna, för bibebållandet af slafvar.