(Forts. följer.)
REVY AF TIDNINGARNE.
Svenska Minerva meddelar i dag ett bref ifrån
landsorten, deruti max bekommer två rätt märk-
liga uppgifter: den ena, att garnisonssoldatens
konrduait nu är ojemförligt bättre, än förr, och
den andra, att hufvudstadens öfriga folkklasser
till en förvånande grad försämrats till sina se-
der. Orsaken är den, att garnisonssoldaten be-
ror af H. M. Konungens personliga inflytelse,
hvilket deremot ej är fallet med andra folkklas-
ser. Likväl uppgifver Minervas brefskrifvare län-
gre ned, att han i Stockholm observerat två an-
dra omständigheter, hvilka hafva sin stora bety-
delse, i afseende på de der wandra klassernas
moralitet. Den ena var, att han aldrig i något
hus hörde eller såg barnen läsa till bords, eller
läsaen aftonbön; den andra, att vid två bröllop,
som han bivistade, brudgummarne och brudarne
icke nedföllo på sing knän, utan stodo raka,
hvilket var så inycket mer oväntadt, som den
ena brudgummen var en gesäll. Att dessa fakta
i sin mån visa en sedeslöshet, medgifva vi nog,
och finna det äldre brukets aftagande i denna
del rätt mycket att beklaga. Men Minervas
korrespondent borde hafva upplyst oss, om gar-
nisonssoldaterna läsa oftare till bords, än andra
menniskor, och huruvida de alltid knäfalla, när
de vigas, I motsatt fall är det i sanning un-
derligt, att de kunnat bibehålla sin moral, och
till och med ökat den så, som korrespondenten
förmäler. Äfven borde han ej hafva underlåtit
att gifva underrättelse om, att dea feminina af-
delningen af de aandra foikklassernan, såsom
man berättar, lär vara mest sedlig i de nejder
af staden, der större kaserner välsigna omgif-
velsen genom sin närvaro. Detta måste väl
också hafva sin grund i någon hemlig inflytelse,
ehuru vi icke begripa eller kunna utreda den.
— Freja för i går har en naturhistorisk fram-
ställning om sättet att uppdraga bin, som inne-
håller många nya, oväntade och rätt roliga upp-
gifter. Likväl saknar läsaren ett och annat, som
icke i sitt slag skolat vara mindre på sin plats,
nemligen buru sådana bin uppdragas, som till-
kommit utom kupan, uppfödas på visst särskildt
ställe, och icke en gång göra sig kände som äkta
bin, eburu de till later och lynnen visserlgen,
om ock blott i hemlighet, tillhöra samma slägte.
Dessa bin på sidan, eller bibin, njuta sin för-
kofran ifrån den egentliga kupan, vanligen ge-
nom någon i tysthet smygande insekt, som spe-
lar rölen af mellanlänk, fröre de cbårit, emel-
lan kupan och dem. Denna mellangående va-
relse är ett icke mindre märkvärdigt fynd i na-
turalhistorien. Han är mera geting än bi; han
är icke så rik på honung, som icke mera på en
annan besynnerlig maticre, hvarmed han omgif-
ver hela sin kropp och deraf har färg. Detta
ämne liknar nästan erg af mynt. Denna in-
sekts fizur har derigenom någonting mycket ut-
märkande, och skulle han tillhöra menniskornas
race, så kunde man knappt hålla sig ifrån att
anse honom för en gammal proceatare. Det skall
vara fråga om att gifva detta inom naturen nyss
upptäckta species ett namn. Såsom det på höj-
derna, gör mycket gagn (ebura allt i hemlighet)
blir säkert namnet ganska distinktiot.
— Svenska Biet för i dag meddelar ett utdrag
ur Nordamerikansk Statistik, hvari det för För-
enta Staterna besvärande faktum framträder, att
slafvarnes antal inom unionen, som för 50 år
sedan steg till blott en half million, nu stegrats
till närmare två och en half millioner. Ett så-
dant förhållande utgör otvifvelaktigt detta sam-
hälles största flick.
För sanningens skull bör allenast anmärkas,
först och främst, att slafveriet är en lemning
ifrån den godan tiden, då dessa amerikanska sta-
ter befunno sig i royautens händer, en lemning,
som det utan tvifvel länder den sedan uppkom-
na frihaten till skam att icke hafva kastat ifrån
sig, mena hvarvid man likväl ej bör förbise, att
på uppbofvet till ett ondt ligger mera responsa-
bilitet än på fortfarandet, så illa det än är. För
det andra erbjuder sig den märkvärdigheten, att
de enda Slafstaterna, som finnas inom unionen,
eller de södra, såsom bekant är, till största delen
stå under allt det slags aristokratiska intly-
telse, som ännu inom Fristaterna kan bibehålla
sig; och att det just är denna tendens, som käm-
par i den stora striden emot de norra staterna,
för bibebållandet af slafvar.