Två timmar sednare. Gustaf, det sjuder förskräckligt i mina ådror, min hemska aning gå i fullbordan! Generalen låter församla oss och utmanar frivilliga till sterm på Villarosa. Fienden har besatt det och tyckes vilja befästa sig på höjden. Du förstår att jag var den förste, som trädde fram. Jag skall befria min Magdalena ur fierdens våld: hvilket gudomligt värf för mig; men på denna fridsamma mark skall jag låta mörda, och denna sköna verld skall jag bidraga,, att förstöra der hvarvid hon är fåstad med så imnerlig kärlek; kan jag det? vågar jag det?. 0 grymma pligt! — Dock miste jag i detta fall åtaga mig vågstycket; kanske jag derigenom lättare kan gagna. Det kommer att gå :skarpt till. Fiendens styrka lär icke vara obetydlig och min skara är liten, ty det behöfves tappra öfverallt och generalen kan blott umbära få; då man stundligen emot: ser stora händelser. — Beskydde mig Gud! plig och kärlek mana mig, blodigt skall jag köpa min lycka. Så långt Woldemars bref. I en förfärlig sin nesstämning tågade ban med sina tappra skyt tar fram mot Villarosa.. Redan på afstånd såg man de fiendtliga posterna och innan ännu Woldemar, enligt sin plan, kunde obemärkt komma i närheten af slottet på den honom välbekanta vägen genom ;cypress-lundarne, framryckte modigt den fiendtliga korpsen, antingen denna redan hade varseblifvit honom, eller hans anslag var upptäckt. Striden begynte,; och snart kom det till handgemäng, ty -Woldemars skytta trängde sig med: förfärande våldsamhet in på fi enden, Jikasom visste de, att de skulle tillkämp: