WERE TE
—1IEEEEEEE5r
en sjunkande såpbubbla, då hon såg ett ironiskt
leende kring fadrens läppar, hörde brödernas half-
jväfda skratt och den enes spetsiga anmärkning
ander det han tummade ett vackert och mödo-
samt arbete af en fattig kusin: hvar och en ger
efter råd och lägenhet.,
Men Emilia S. hade blifvit fru P. och vi åter-
finna henne nu-i det ögonblick, hon hade leds-
nat vid sin hatt och ville lysa med något annat.
Moster Agnetas tillagningar började åter att spö-
ka i hennes hufvud; intet just att hon egnade
lem samma beundran, som förut, men de inne-
bade ändå alltid ett högt rum i hennes inbill-
ning, och hon måste, kosia hvad det ville, skryta
dermed för sina nya bekantskaper; de borde,
bättre än något arnat, ingifva dem ett högt be-
grepp om hennes husbållstalanger. Men härtil
(ordrades en supee, och hvad det skulle passa
bra, pepparkakorna skulle varä till the, maren-
serna till desserten och sockerbröden — ja dem
kunde man använda att garnera fat med, eller
också — och det vore det aldra superbaste —
bara man kunde få sin man att gå in derpj, om
det tingades ett par kannor glace hos sockerba-
garen; men borde han icke gå in derpå, då man
sade honom att sockerbröden gjordes hemma?
Denna ypperliga ide flög på henne en morgon
jå hennes man nyss var utgången; med största
otålighet afvaktade hon hans återkomst för ztt
få meddela sitt vigiiga förslag. Heta förmidda-
n bade hon icke sinne för något annat; också
rakterades han vid middagen med vidbränd sop-
oa och uppterkadt költ; då han, ovan härvid,
efterfrågade orsaien, svarades att hon haft s
mycket att tänka på, det hon icke hunnit sticka