WERE TE —1IEEEEEEE5r en sjunkande såpbubbla, då hon såg ett ironiskt leende kring fadrens läppar, hörde brödernas halfjväfda skratt och den enes spetsiga anmärkning ander det han tummade ett vackert och mödosamt arbete af en fattig kusin: hvar och en ger efter råd och lägenhet., Men Emilia S. hade blifvit fru P. och vi återfinna henne nu-i det ögonblick, hon hade ledsnat vid sin hatt och ville lysa med något annat. Moster Agnetas tillagningar började åter att spöka i hennes hufvud; intet just att hon egnade lem samma beundran, som förut, men de innebade ändå alltid ett högt rum i hennes inbillning, och hon måste, kosia hvad det ville, skryta dermed för sina nya bekantskaper; de borde, bättre än något arnat, ingifva dem ett högt begrepp om hennes husbållstalanger. Men härtil (ordrades en supee, och hvad det skulle passa bra, pepparkakorna skulle varä till the, marenserna till desserten och sockerbröden — ja dem kunde man använda att garnera fat med, eller också — och det vore det aldra superbaste — bara man kunde få sin man att gå in derpj, om det tingades ett par kannor glace hos sockerbagaren; men borde han icke gå in derpå, då man sade honom att sockerbröden gjordes hemma? Denna ypperliga ide flög på henne en morgon jå hennes man nyss var utgången; med största otålighet afvaktade hon hans återkomst för ztt få meddela sitt vigiiga förslag. Heta förmiddan bade hon icke sinne för något annat; också rakterades han vid middagen med vidbränd sopoa och uppterkadt költ; då han, ovan härvid, efterfrågade orsaien, svarades att hon haft s mycket att tänka på, det hon icke hunnit sticka