ss ser öfver ornamenterna i taket, målningarna på väggarna, det i bredspelsfasoner oljemålade golfvet, de höga länstolarna, allt, allt var underbart och förvånande. Moster Agnetan stod tillika i stort rop för sin talent att koka sockerdricka, göra marenger, sockeroch pepparkakor, och, då hon med egen hand utdelade dessa läckerheter, betraktades de af barnen såsom den högsta typ af mensklig fullkomlighet, ty mostern hade sjelf underrättat dem om, att hon genom föreningen af dessa olikartade talenter gjorde tre andra menniskor umbärliga i verlden, nemligen: sockerbagaren, bryggaren och opepparkaksfrun. Jag vet icke, käraste läsarinna, om du ännu kunnat fätta, hvilket underdjur moster Agneta var för oss; mitt ändamål härmed är, att göra begripligt för dig, hvad som nu skall följa. Då det första gången lyste för fru P. begåfvades hon af alla sina unga vänner och öfriga slägtingar med allehanda vackra saker; från moster Agneta kom allenast en bjudning till braden, att följande dag begifva sig ut till henne. Hvad gissningar! hvad undringar! Mostern emot10g henne ganska nådigt, gaf henne en otrolig mängd visa lärdomar och behagade slutligen, under största tysthetslöfte, beskrifva för henne tillag: ningenaf marenger, sockerbröd och pepparkekor. Du kan nu så mycket somtvå andra menniskor sade hon; det skall komma att bero på ditt eg: uppförandex, tillade hon, som du en dag stall blifva lika lärd, som jag. Hvad Emilia S. tyckte hon var för ett ljus, då hon om aftonen å vände till sina föräldrars hus. Hon bestorm med frågor och redogjorde med stolthet för de atora presenterna, men hennes stolthet liknade