ss
ser öfver ornamenterna i taket, målningarna på
väggarna, det i bredspelsfasoner oljemålade golf-
vet, de höga länstolarna, allt, allt var underbart
och förvånande. Moster Agnetan stod tillika i
stort rop för sin talent att koka sockerdricka,
göra marenger, socker- och pepparkakor, och, då
hon med egen hand utdelade dessa läckerheter,
betraktades de af barnen såsom den högsta typ
af mensklig fullkomlighet, ty mostern hade sjelf
underrättat dem om, att hon genom föreningen
af dessa olikartade talenter gjorde tre andra men-
niskor umbärliga i verlden, nemligen: sockerba-
garen, bryggaren och opepparkaksfrun.
Jag vet icke, käraste läsarinna, om du ännu
kunnat fätta, hvilket underdjur moster Agneta
var för oss; mitt ändamål härmed är, att göra
begripligt för dig, hvad som nu skall följa.
Då det första gången lyste för fru P. begåf-
vades hon af alla sina unga vänner och öfriga
slägtingar med allehanda vackra saker; från mo-
ster Agneta kom allenast en bjudning till bra-
den, att följande dag begifva sig ut till henne.
Hvad gissningar! hvad undringar! Mostern emot-
10g henne ganska nådigt, gaf henne en otrolig
mängd visa lärdomar och behagade slutligen, under
största tysthetslöfte, beskrifva för henne tillag:
ningenaf marenger, sockerbröd och pepparkekor.
Du kan nu så mycket somtvå andra menniskor
sade hon; det skall komma att bero på ditt eg:
uppförandex, tillade hon, som du en dag stall
blifva lika lärd, som jag. Hvad Emilia S. tyck-
te hon var för ett ljus, då hon om aftonen å
vände till sina föräldrars hus. Hon bestorm
med frågor och redogjorde med stolthet för de
atora presenterna, men hennes stolthet liknade