mm NNZZ2HHki i MO HMMM
vacker tid, korf skulle göras cch gorån sedan;
möblerna skulle bonas, samt till en stor del, och
för bättre utrymme, omflyttas; mycket saker skul-
le också lånas, såsom duktyg, knifvar och gafflar,
tallrickar, koppar, skedar, kittlar, kastruwler och
hundrade andra småsaker, hvilka man icke ge-
nast så noga kunde erinra sig. Fru P. svettades,
men på sin mans inrådan, som nu blifvit helt
ifrig för saken, uppsökte hon en gammal fu,
som gick omkring och lagade mat, trafvade för
detta ändamål en hel förmiddag i den djupaste
smuts, utan att träffa henne, höll på att slå ihjel
sig i en mörk trätrappa och kom hem med det
sämsta lynne i verlden. På eftermiddagen kom
ändtligen den omtaita frun och nu diskurerades
och diskuterades frågan med stor ifver, dagen
utsattes, bjudningar utfärdades och göromå!en
togo sin början. Den unga fruv, som för första
gången tillställt något på egen hand, började med
det hon bordt sluta med. Bord, fönster och sto:
lar voro upptagna af långods, ty af sit eget lil
la bo kunde de endast arrangera för 48 perso:
ner och nu voro bjudna 50. Frun hann icke
mer, än skicka efter och taga emot, allt under
den lifligaste oro att ändå glömma något och ua
der den största fruktan att något skulle blifva
sönderslaget. Under tiden grasserade kokfiun
obarmhertigt i kök och skafferi. Fru P. va
vand vid hushållning och sparsamhet, och här
sig hon ett slöseri utan like, och när hon våga-
de en liten anmärkning, fick hon veta, at så
brukade det gå till både hos fru M. och fru N.
och hon måtte väl inte vilja hafva det sämre.
Med förtviflan i bjertat gick Emilia åter in, suc-
kade djupt och beslöt sedan, att rådfråga sin man