näsan ut i köket, och efter måltiden hade hor
saker att meddela honom, som fordrade hel:
hans uppmärksamhet. Högst förvånad och äfver
litet nyfiken, skyndade hån att sluta den mindre
smakliga dingen, satte sig sedan i soffan bredvid
sin hustru och frågade: ;hvad i all verlden stå
på?. Litet flat tvekade hon några ögonblick
att framföra sitt förslag, men då det slutliger
skett, målade sig den högsta förvåning i majo;
P:s annars så lugna anletsdrag. Hans fru bör.
jade då att med vigliga argumenter bevisa nyt
tan och nödvändigheten deraf, talade så mycket
om den hushållning hvarmed supgen skulle gö-
ras, att man slutligen kunnat tro, det hon tänkte
vinna derpå, men då allt detta ej tycktes vilja
taga skruf, blef hon slutligen helt misslynt och
började tala om ogiahet och obillighet väl myc.
ket sakta, men ändå så, att det ganska väl hör.
des. En minuts tystnad och i nästa ögonblick
kände hon sig omfattad af sin mans armar. Du
har rätt, bästa Emilia, vi skola ha en supee;jag
tror,, tillade han med ett visst uttryck i rösten,
matt den kan bli oss nyttig till mycket. Jag ha
besparat en liten summa penningar, som Jag skal
lemna dig; du får använda dem efter eget god-
tycke, Den unga frun blef aldeles förtjust; ut.
gången hade öfverträffat hennes förhoppningar,
och nu korsade sig tusentals olikartade projekte
i hennes hufvud. Af hvilken oändlig mängd
med göromål kände hon sig icke i en hast ört
verhopad! Det skulle slaktas, bakas, brygga:
(icke sockerdricka), det skulle göras marenger,
sockerbröd cch pepparkakor, det skulle tvättas
och skuras, gardi skulle tagas ned och sättas
upp igen, strykning och mangling drar också en