dig att vara, som klandrar andras kritiker och
som kriticerar sjelf? Ganska naturliga frågor,
och jag skall, mina söta frågerskor, besvara dem
det bästa jag förmår. Hvem jag är! En qvin-
na, hvilken samlat litet erfarenhet i lifvet, den
hon gerna vill meddela eder, i händelse den
kunde blifva er nyttig. Hur hon serut? Nog
hafven j mången gång både sett och skrattat å!
en 350-årig fru, alltid klädd i en stor, svart hat
och vanligtvis i en brun- och blårutig kappa;
i händelse det skulle roa er att känna igen henne
till en annan gång, skall jag söga er att hon all-
tid är åtföljd af en gammal militär, det är hen-
nes man, och af tvenne gossar, som nyss hun-
nit öfver ynglingaåren — de äro hennes söne!
— amt en ung qvinna, vanligtvis barhuf
vad, det är hennes dotter. Hvarföre hon
går på konserter och apektakler, som icke
roa henne? Ack kära du, var litet med j
lifvet, skall du få se, att du nog får göra myc:
ket, som fcke roar dig; den der fruns mar
älskar musik med passion; han sökte ingifva sir
hustru samma smak; hon kände väl att det in
tet 103, men khan var så lycklig, då han skröt
för andra, huru han helt och hållet förändrat
hennes tycke, att hon icke nändes beröfva ho:
nom den öfvertygelsen, oaktadt hon alldeles icks
annars vill bedraga honom — — — Den der
fruns Man, som vi ju kunna kal:a för major P.
ingick småningom äfven i sin frus ideer och bör-
jade snart nog att fatta tycke för hvad hon äl
skade, nota bene sedan hoa litet mera hunni
sansa sig, hunnit stadga sin smak och omdöme
ty i början hade hon fasligt mycket galenskape
för sig. Men hvad i sll verlden,, frågen j, mi
na englar, hvad kam hon tycka om, som hvar
ken älsk:ir musik eiler spektakler. Hvad hor
aiskar! skall hon säga det? nej, nej, det skal
jills vidare blifva en hemlighet; möjligtvis, om
I viljen lyssna till hennes berättelser, skolen
lframdeles gissa dertill, för det närvarande ön