EMILIAS FÖRSTA SUPE. OCKSÅ FÖRSÖK TILL EN GENREMÅLNING. Jag är öfvertygad, att j allesammans, mina läsare och läsarinnor, någon gång, och de flestaaf eder många gånger, varit på konserter och spektakler eller andra offentliga lustbarheter; men sägen mig: hvad hafven j tänkt och kännt vid inträdet i en väl eklärerad salong, uppfylld af hundradetals menniskor? Minga kanske på sin paryr, hvad effekt den skulle göra, andra åter på det röje, som väntar dem; men sägen mig, jag ber er, tänken j icke något annat, intet, i det ögonblick j sen eder omgifna af en talrik menniskomassa? Jag har många gånger ernat ställa den frågan på någon af mina vänner, men efter det nu just precist passar sig så, skall jag göra den offentligt till eder, j unga qvinnor, vid hvilka mina blickar så deltagande fäst sig, då jag ofta sett er i meningslöst joller bortpladdra hela timmar, utan att egna en enda minut åt en allvarligare eftertanka; buru ofta har jag icke hört er skratta åt den ena3 fula hatt, den andras fula ansigte, den tredjes fula fasoner! Allt det der är visst mycket roligt, ehuru jag just icke kan säga, att det är så särdeles v2ckert; men sägen mig, tron j icke, att den der fula hatten möjligtvis kunde dölja ett ganska godt hufvud; att det der fula ansigtet kunde vara den dunkla spegeln af det ädlaste hjerta och de der fasonerna, som j finnen så högst ridicula, kunna de icke, så vida de förråda andryghet och högmod; händelsevis komma fråa någon, som är rikare och förnämare än j sjelfva, och för hvilken j nigen och krusen på allt möjligt sätt då j kommen på närmare håll? — om så är, sägen mig: hvem förtjenar väl mest at: blifva utskrattad? . Det kommer sig måhända deraf, att jag först vid äldre år, då man icke mera bryr sig så mycket om sin paryr, anlända från en föga be