EMILIAS FÖRSTA SUPE.
OCKSÅ FÖRSÖK TILL EN GENREMÅLNING.
Jag är öfvertygad, att j allesammans, mina lä-
sare och läsarinnor, någon gång, och de flestaaf
eder många gånger, varit på konserter och spek-
takler eller andra offentliga lustbarheter; men
sägen mig: hvad hafven j tänkt och kännt vid
inträdet i en väl eklärerad salong, uppfylld af
hundradetals menniskor? Minga kanske på sin
paryr, hvad effekt den skulle göra, andra åter
på det röje, som väntar dem; men sägen mig,
jag ber er, tänken j icke något annat, intet, i
det ögonblick j sen eder omgifna af en talrik
menniskomassa? Jag har många gånger ernat
ställa den frågan på någon af mina vänner, men
efter det nu just precist passar sig så, skall jag
göra den offentligt till eder, j unga qvinnor,
vid hvilka mina blickar så deltagande fäst sig,
då jag ofta sett er i meningslöst joller bortplad-
dra hela timmar, utan att egna en enda minut
åt en allvarligare eftertanka; buru ofta har jag
icke hört er skratta åt den ena3 fula hatt, den
andras fula ansigte, den tredjes fula fasoner!
Allt det der är visst mycket roligt, ehuru jag
just icke kan säga, att det är så särdeles v2c-
kert; men sägen mig, tron j icke, att den der
fula hatten möjligtvis kunde dölja ett ganska
godt hufvud; att det der fula ansigtet kunde
vara den dunkla spegeln af det ädlaste hjerta
och de der fasonerna, som j finnen så högst ri-
dicula, kunna de icke, så vida de förråda an-
dryghet och högmod; händelsevis komma fråa
någon, som är rikare och förnämare än j sjelfva,
och för hvilken j nigen och krusen på allt möj-
ligt sätt då j kommen på närmare håll? — om
så är, sägen mig: hvem förtjenar väl mest at:
blifva utskrattad? .
Det kommer sig måhända deraf, att jag först
vid äldre år, då man icke mera bryr sig så
mycket om sin paryr, anlända från en föga be-