Hästhagen visar, att Myag tue förstår hvad han skrif-
ver. Att medlen RE utbetalts, är för mig
lätt att styrka, Om !och när behörig person derom
väcker fråga, men Oisson kan icke anses berättigad
att föra talan härutinnan, och vidare yttrande å
min sida lärer för närvarande ej erfordras.
Hvad Olsson i 7:de och 8:de klagopunkterne upp-
gifrer, nemligen att jag för de år 4838 förrättade
qvarn- -undersöknirgarne uttagit resekostnads-ersätt-
ning, samt vid emottagande af utmätningshandlin-
gar uppburit så kalladt remisslage, är helt och hål-
let sanninpgslöst — någon bevisning härutinnan har
Oisson hvarken företett eller åberopat och angifvel-
sen förtjenar således icke ens att besvaras.
Efter att sålunda hafva yttrat mig öfver Olssons
anklagelse, får jag blott vördsamt tillägga, hvad
dessutom af sakens beskaffenhet är uppenbart, att
jag ingalunda fruktar den lagliga undersokring Ols-
son påkallat, destomindre, som en slik undersök-
ning ofelbart skulle leda till upplysning derom, att
endast hämdbegär och illvilja varit de driffjädrar,
som missledt honom. Det är således han, men icke
jag, som till ansvar är förfallen, men om han be-
sinnar sig — om han inser sitt ofog och åierkallar
sin obetänksamt förda klagan, må min talan mot
honom, i den delen, falla.
Imedlertid anhåller jag vördsammast, att undfå
de! af de påminnelser Oisson tili äfventyrs afgifver,
för att, om så finnes behböfligt med ytterligare an-
förande i målet inkomma. Sågsberg d. 2 Juni 1842.
C. G. Crona.