Hästhagen visar, att Myag tue förstår hvad han skrifver. Att medlen RE utbetalts, är för mig lätt att styrka, Om !och när behörig person derom väcker fråga, men Oisson kan icke anses berättigad att föra talan härutinnan, och vidare yttrande å min sida lärer för närvarande ej erfordras. Hvad Olsson i 7:de och 8:de klagopunkterne uppgifrer, nemligen att jag för de år 4838 förrättade qvarn-undersöknirgarne uttagit resekostnads-ersättning, samt vid emottagande af utmätningshandlingar uppburit så kalladt remisslage, är helt och hållet sanninpgslöst — någon bevisning härutinnan har Oisson hvarken företett eller åberopat och angifvelsen förtjenar således icke ens att besvaras. Efter att sålunda hafva yttrat mig öfver Olssons anklagelse, får jag blott vördsamt tillägga, hvad dessutom af sakens beskaffenhet är uppenbart, att jag ingalunda fruktar den lagliga undersokring Olsson påkallat, destomindre, som en slik undersökning ofelbart skulle leda till upplysning derom, att endast hämdbegär och illvilja varit de driffjädrar, som missledt honom. Det är således han, men icke jag, som till ansvar är förfallen, men om han besinnar sig — om han inser sitt ofog och åierkallar sin obetänksamt förda klagan, må min talan mot honom, i den delen, falla. Imedlertid anhåller jag vördsammast, att undfå de! af de påminnelser Oisson tili äfventyrs afgifver, för att, om så finnes behböfligt med ytterligare anförande i målet inkomma. Sågsberg d. 2 Juni 1842. C. G. Crona.