grundsatsen af, att det sjuka i kroppen miste
häfvas genom uppväckande af de i densamma
(af Gud och skapelsen) befintbga naturliga kraf-
ter till helsa; i och med hvilken princip åt-
minstone allt skråck är förvisadt från låkare-
konsten, oaktadt väl ganska mycket sedan måste
återstå för att för hvarje enkom sjukdomsfall
uppfiana den rätta behandi:ngen.
För den andliga läkarekonsten eller religionen
är det denna princip, om hvars antagande eller
förkastande den stora dogmatiska striden i grun-
den nu föres. Allt annat i theologien är ingen-
ting emot denna fråga. Påståendet är på ena sidan,
alt det sjuka i själen måste häfvas genom upp-
väckande af de i henne befintliga (af Gud gifna)
andliga krafter till helsa (hviket uppväckande
sker genom omfattandet af Christus med kärlek
och tro). och att när detta skett, så är själen i
och dermed, och så länge den sig så befinner,
frisk, d. v. s. frälsad. På den andra sidan be-
strider man detta vara frälsningens och återlös-
ningens sjelfva princip.
Hr Igoells bok omfattar det förra af dessa
två systemer; och ban har med logisk grund-
lighet och noggrant anförande af den Hel. Skrifts
egna crd bestyrkt sina framställningar. Hans
arbete skiljer sig ifrån så många andra theolo-
giska, på den sednare tiden utgifoa skrifter der-
uti, att ej bestå i en massa lösa praisonnementer,
utan gå till väga med en utmärkt ordentlig me-
thodik, hvarigenom det eger den vetenskapbhiga
formen. (Forts. e. a. 8.)