SA, PA ff fr PR oo 7 EF FRÖ Me SR fa
Isten Melen, Hr Doktor Brunius, Adjunkt Mefers,
Tl Adjunkt Sjöstrand, Adjunkt Ljungkrantz, Kapten
Fornander, vice Kronofogden Högström, Cantor Kjell-
. berg, Bokhållare Westerberg, med en otalig mängd
hemmansägare inom och utom socknen, begagnas
såsom vittnen. För öfrigt vill jag på intet sätt
T hafva med målet att skaffa, allraminst som angif-
) vare, likvisst skulle jag ej ogerna se, att denne nye
I giftige Geo. Scotts planta totalt förqväfdes; ty oberäk-
I neliga olyckor inträffa troligen här eljest i en fram-
tid. Skogsby d. !?, 4842. Högaktningsfullt
C. Frondelius.n
Fragmenter af en predikan, hållen i Thorslunda
kyrka d. 28 Mars 1842, af S. M. Adjunkten A. P.
I Lunell:
kärlek, nemligen vår kärlek till Christus. A:sta de-
llen af detta ämne beskrefs — — — Förbannade
varen J, bränvinstillverkare, dito försäljare, dito
I supare, m. m. — — den olika väg, på hvilken men-
Tniskorna vandra — — — —
mer tu? — —
Nr 2. Du säger: det är intet Påsk, intet Jul,
inte bröllop hvar dag, kommer! låtom oss lefva me-
dan vi kunna, har rätt, du skall hänga — i helvete,
i helvete på helvetesväggen skall du hänga — —
Nr 3. J skolen omsider sjunga dessa herrliga
Zions sånger i helvetet; dessa Gudomliga, sköna
sånger skolen J blifva tvungne att sjunga i helvete:
I helvete skolen J tvingas att sjunga dem, eftersom
J icke viljen sjunga dem här — — —
Nr 4. Porten till himmelen är trång och ni ska
veta, att icke en kamel en gång kan komma derin,
ty porten är Jesus — — —
Nr ö. Om ni stolen springa fatt Frälsaren, så
skolen ni ha snabba fötter — — —
Nr 6. Och ni skolen vara omgjordade af edra
länder och stå i skor — — —
Nr 7. Ni ären like publikaner och skökor — —
Nr 8. O Du, Thorslunda församling! — ett
hedniskt namn har du, och som hedningar lef-
ven Je — —
Nr 9. Ni Thorslundaboar, sjelfva hedningarne fram-
visa ej sådane brott och laster som hos er — — —
Nr 40. Du helvetes profet! du säger sanning, du
har rätt, du skall hänga — — — —
Nr 41. På djefvulens skampåle skolen ni hängas
och risas, tills ni faller ned i den djupa svafvel-
sjön, hvars gulgröna vågor slutligt öfverskölja er
och med hvilka ni skolen brottas — — —
Nr 42. Hören J, Thoslundaboer, har Guds ord, eller
någet annat hvad det kunnat vara, blifvit predikadt för
eder — nej — edra prester äro tysta hundar (desse
3 sista utsades mera tyst att de troligt ej af många
hördes) — — —
Nr 43. Hören hit i Thorslundaboer! denna min
predikan skall på domens yttersta dag vara en skarp
anklagelse för edra begångna brott och laster — — —
Nr 44. Statt upp, I Thorlundaboer, ty I ären
och hafven lärge legat begrafne i synder och la-
stor — — —
Johannis 44 Kap. 45 v. Omtalas först Christi
Nr 4. Du stora allmogehop, hvadan ifrån kom-
Nr 45. Ni hörden I gårdagens Evangelium, att
en ung man satt vid grafven; deraf kan man göra
den slutsats, att endast unga män komma i him-
melriket — — —
Nr 46. Om ni gören så, som ni Thorslundaboer
gjort, så tar det hus i helvete för er — — —
Nr 47. Jag tar nu afsked af er, J Thorslunda-
boer — — Amen, efter En ?, timmes oration.
Fader vår: lästes som följer: — — — — och
förlåt oss våra skulder — — — — och inled oss
icke i frestelse — — — —
Femte budet sades afhandla horeri och skörlefnad;
— 6:te budet vidrördes ej, och man vet ej, om det
var undseende för Komministerns fru, som var i
kyrkan; — 7:d6 budet omtaltes ej heller, troligen
för slägtens skull. Offer frambars såväl i sakri-
stian, som ock på kyrkogården.,
Hr prosten Melens embetsutlåtande bekräftar att,
hvad tidningen Barometern ur Lunells predikan
meddelat, är ordagrannt riktigt, och att dertill kan
läggas en mängd andra ovärdiga uttryck, hvaraf herr
prosten anför åtskilliga, som mycket likna de i
Frondelii skrifi citerade. Prosten förklarar ock, att
han för sin del gerna förlåter adjunkten Lunell,
ehuru sårande hans uttryck varit för prosten, så-
som t. ex. när Lunell frågade församlingen om den
var van att höra Guds ord eller hvad det kunde
vara. Dessutom anmärker prosten, att Lunells
predikan väckte stor förargelse hos både de enfal-
digare och de mer upplyste inom församlingen.
Sedan herr biskop Kullberg, såsom reden sagdt
är, underrättat Lunell om angifvelsen, fortfor han
som följer :
Hvad som isynnerhet bort väcka äfven domka-
pitlets uppmärksamhet, äro de många skymfliga för-
bannelsetermer, med hvilka Thorslunda församling
blifvit ihågkommen. Jag skall först nämna dem jag
påträffat i tit. infordrade konceptpredikan:
Till helvete bär det för eder Thorslundaboar, på
len väg j ären stadde på, o. s. v. Det tar hus i
velvele för er — j svärjare — jdrinkare — j russ-
lare.
Helvetet uppgapar med sina käftar wian måtto,
ut nederfara skola menige man, både deras pre-
ter och allmoge, rike och glade; (Se vidare pag.
L och 2.)
Ytterligare benämnas Thorslundaboarne: Bliad
ockar, -- stumma arbetsdjur, — mörksens dra-
janter, — Galileer. i
Upp, Thorslundaboar! som från urminnes tider
ökat för stumma och dumma afqudar — röken
wu för den kraftige Thordönaren. så skall han ångra
ig den hårda straffdom, som öfver Thorslunda är
sfkunnad. P. 6.
Här tillfrågades Lunell hvad han menade med denv-
ia strafftdom? Sv. Den dom, som är afkunnad öf-
ver alla obotfärdige, så länge de framhärda i obot-
ärdighet. i
Han skall borifläkta dödsstanken — den förpesta-
le lukten af de döda, som i dig äro, sedan döds-
ngeln i förrgårs natt nedsteg bland eder och slog
ullt förstföddt. — Frågas: hvilken var denne döds-
ingel? Sv. Detta har afseende på Frälsarens lidan-
le och död.
Publikaner och skökor — de mest askydda syn-
lare — skola förr inkomma i himmelriket än j.,)
Pag. 41.)
Du har ett hedniskt namn, Thorslunda försam-
I