så fort man vill antaga den förra med qvalif
kationer. Klart är, att om qvalifikationerna gö
ras sådana, som fordras, för att personerna skol
bilda stånd, så uppstår derigenom Ståndsrepre
sentatior. Men om så beskaffade qvalifikatione
har icke Aftonbladet talat. Att icke Sv. Bie
skall mäkta begripa denna åtskillnad, föreställ
vi oss ej; men väl ligger dess håg, att sök
bortblanda frågan, ganska tydlig i d2gen.
— Det fägnar oss, att Svenska Biet vindicera
Grewesmöhlens ära, att hafva skrifvit tidnin
gar, således att tillhöra Sv. Biets egen genre
Nerven af Aftonbladets anmärkning (att Polyfem
och icke Grewesmöhlen, vore att anse för det pu
blicistiska Ovettets egentliga ättefader under de
sednare tiden i Sverige, eller efter 4809) förmin
skas häraf ej det ringaste, emedan Polyfem ut
kom och hos publiken introducerade denna genre
innan Grewesmöhlen uppträdde med tidningar
—HER—
— Götheborgs Handels och Sjöfarts tidnin
innehåller följande betraktelse öfver HRiksrätten
Det är nu säkert att Riksrättens dom komme
att afkunnvas den 2 uästk. Juli; ty kallelsen är ut
färdad. Resultatet hålles ännu mycket hemligt; me
just detta synes bevittna, att frikännelsen är allmän
ty annars hade man nog redan hört ve och förka
stelse ifrån vissa häll. Imedlertid är uppmärksam
heten här, likasom i landet, fästad på utgången
och säkert kommer den att göra en obehagligar
sensation hos den tänkande delen af medborgare, äl
vederbörande förutse. I mängdens föreställning ha
Riksrätten, kanske just derigenom att den så sälla
blifvit anlitad, ändock ansetts såsom en ibland vår
konstitutionella statsskicks vigtigaste garantier oc
man har sett enskilte personer till och med lidi
såsom martyrer, för det de hyst den öfvertygelse, at
den kunde betraktas såsom ett skydd för enskilt o
förrätt, utöfvad af högsta Regerings- eller domare
makten. Huru förvånade måste då ej alla blifv
då de finna att samhället icke en gång i denn:
institution finner en rättvis hämnare af mångfalldige
grundlagsöfverträdelser, af millioner riksdalers lag
stridiga bortslösande, af en mängd godtyckliga oc!
författningsvidriga förvaltnings-åtgärder? Intrycke
deraf kan ej gerna annat än bidraga att öka miss.
nöjet med vår Statsförfattnings brister; och söker
skall det befåsta öfvertygelsen om nödvändigheter
att äfven i detta afseende ombilda National-represen:
tionen, så att i en opartisk och förtroende-ingifvan-
de Högsta instans, något säkert skydd vinnes för vå-
ra institutioners kraft och våra lagars helgd. En:
hvar skall nu finna, att utan en sådan verklig folk-
representation och en öfver alla konsiderationer upp-
höjd domstol, den konstitutionella statsformen endas!
är ett förklädt envälde, farligare, förkastligare, än
den öppna despotismen. Framför allt måste det väc-
ka en djup känsla af harm, att se den grad af för-
nedring hvsrtill vår högre embetsmanna korps hun-
nit, och som betagit den all den lilla återstod af
politisk moralitet, esprit och hederskänsla, som ifrån
bättre tider kunnat bevaras.
Men det synes, som vore det tidens mål att visa,
huru alla dessa tronen omgifrande organismer, alla
dessa ifrån centralisationsprincipen utgående myn-
digheter, äro idel utvexter, sugande vattenskott, som
tärt mösten ur folkstammens kärna, och vållat de
kraftiga grenarnes förstöring. Det ser ut som ville
den visa oss, att ingen hjelp finnes förrän dessa vat-
tenskott blifvit bortskurna och stammen får utbilda
en ny krona, sammansatt af de ädla ympqvistar, som
upplysningen erbjudit åt den. Icke kunna vi få
smaka frukten; men snart skall den gagna komman-
de generationer; och i sjelfva den föraktliga förgä-
tenheten af samhällspligten, som hon med vämjelse
skådar hos de handlande personerna i närvarande
tid, bör måhända fosterlandsvännen se ett finger af
den försyn, som styrer folkens öden.