2v vig Ae MEPIEVAM) 0006 0 VV TEMA
såsom konstart, eller innebär en mindre poetisk
njutning för betraktaren. Det är, såsom förfat-
taren föregifver i sitt förord, berättelsen om en
ungdomsväns, — en liten flickas, hvilken blif-
vit stor — enkla öden under den tid af tjugo
år förf. varit borta ifrån benne, sådana de verk-
ligen tilldragit sig, och sådana han hört dem
ur hennes egen mun., Hufvudmotiverna i den-
na historia äro, som i hvars och ens ung persons,
kärlek oeh giftermål, ett fasligt gammali tema,
skall kanske någon säga! ja väl, men ett, som
likväl ännu aldrig blitvit uttömdt och hvars un-
derbara grundtoner erbjuda möjligheten af stän-
digt nya modulationer och utvikningar. För öf-
rigt är sjelfva fabeln verkligen af den aidra stör-
sta enkelhet, och man skall här finna endast
ganska litet af hvad man vanligen söker ienro-
man, nemligen invecklade händelser, intriger, upp-
dagade hemligheter o. s. v. Såsom en sannskyl-
dig genretafla utgöres kompositionen af nästan
blott ett enda isoleradt moment, och det är huf-
vudsakligen i detaljerna, i accessoirerna man har
att erkänna konstnärens uppfinningsrikedom och
förmåga att icke blott fint observera, men äfven
fint återge det observerade. Att dessa detaljer
ofta nog utdragas till verkliga episoder, der för-
fattaren tagit sig god tid att öfverlemna sig åt
sina mer eller mindre humoristiska fantasier de
rebus omnibus et nonnullis alliisv, är en om-
ständighet, som måhända inför icke så få roman-
läsare och romanlåsarinnor skall förminska in-
tresset af det hela sisom störande dess allmänna
gång, men för hvilken återigen många andra sko-
la hålla den i annan skriftställarväg redan förut
värderade författaren räkning, emedan man derige-
nom lärt känna honom på en ny sida, der han så-
som bellettrist synes nästan vara i sitt aldra egent-
ligaste element, och der man bör kunna hoppas
af honom någonting mer än endast genialiska
fragmenter. Vi skola i stället för någon redo-
görelse af sjelfva romanens uppränning meddela
läsaren några prof af de ifrågavarande detaljski!-
dringarna och utflygterna ins blaue hinaus, och
vi vilje för öfrigt endast yttra det totalomdöme,
att en bok, som öfverflödar med dylika drag af
snille, poetisk känsla och treflig förnumstighet,
måste vara en ganska både läs- och tänkvärd
bok, äfven om den måhända i formellt afseende
mera närmar sig kategorien af en undantagsart,
än sluter sig till massan af dessa vanliga roman-
alster, hvilka visserligen icke precist äro förträff-
ligare blott derför, att de gå den utstakade stråten
eller i högre mån rättfärdiga sin popularitet deri-
genom, att de kunna bläddras igenom på en tim-
ma. Se här alltså, till att börja med, en natur-
beskrifning, en Septembersöndag i det grönan i
Stockholms närhet!
Vill man i Stockholms omgifningar finna en skön,
landtlig trakt, så behöfver man blott sätta sig i för-
sta båt man påträffar och, om eljest båten står att
togas, fara ut, bort från staden, hvart helst vindens
gunst eller infallets behag styrer kosan, ty en oskön
nejd finner man icke på ett tiotal mils omkrets.
Vänder man sig likväl åt saltsjösidan och pesserar
förbi Blockhusudden och Fjäderholmarne samt vid
Kungshamn tar af åt höger ifrån stora segelleden,
in i Skurusundet, så her man funnit en af de skö-
naste och mest romantiska. Sundet har just en la-
gom bredd, för att lemna ögat rum att njuta af de
bergomgifna stränderna, med deras retande lugna
kjusor och smådalar, der på en sluttande gräsmatta
någon liten koja skymtar fram, rödlätt och nyputsad,
mellan lummiga hvitstammiga hängbjörkar, ståtliga
aspar med dallrande löf och doftande häggar och
rönnar, hvilka med sina hvita blomblad öfversålla :i
den af smörblomster och rödväppling brokiga mar-
ken, medan närmere stranden bvita väpplingen, till
tusendetal gömd i gräset, med hvarje vindfläkt sän-
der sin hboningsdoft ut öfver sundet. Här och der
vidgar sig dalen, och man öfverskådsr några åker-
fält, spridda kring en småståtlig herrgård, hvars fön-
ter titta fram mellan dunkeltgröna syrenhäckar, öfver
ordnade rader af bärbuskar och brokiga blomster-:
parterrer, sparsamt öfverskuggade af låga äppel- och !
körsbärsträd, hvitglänsande som snöbollar, med löf-
ten om kommande rika frukter.
Så der ser det ut en skön söndag i Mej kring det
klara sundets bölja, då små ångfartyg och roddbåtar
i mängd med slappa segel skrida fram genom det-
samma, då en sång, ljudet af en klarinett eller fio!
återklingar i bergen eller knallen från ångfartygets
nickhakar, påkallande fri genomfart genom Skuru-
bron, i småningom aftagande styrka af dem åter-
kastas. Men snart bränner sommarsolen hetare, trä-
dens blommor falla af, lian skördar ängens, åkrarne
gulna och frukterna rodna. Söndagen för redan blott :
sparsamt gäster från Stockholm, och man ser vid de
små kojorna blott .en kalf eller ett par lam gona sig
i det ånyo uppskjutande gräset, och grupper af barn, :
amå tärnor i hvita klädningar, mörktklädda gossar i
halmhattar svärma kring herrgårdens bärbuskar. Så
komma Augusti månads regaskurar, uti hvilka endast
de bildade men oviga gässen och andkullarne, förak-
tande de förras civilisation och stundom höjande vin-
gen till fri flygt befinna sig väl och glädjas öfver att en-
samma och ostörda få taga sundet i besittning. Dock
norden har ännu sin Septembersol och sin eftersom-
mar, i hvilken syrsorna åter qvickna vid och en och
annan fjäril, ehuru mindre lysande än vårdagens med
samma fröjd som denna fladdrar mellan buskarne, !
likasom de tålmodiga gröngräsets och landtluftens :
vänner, hvilka ännu icke låtit skrämma sig till sta-
den, utan om söndsgarne bjuda de bortskämda stads-
boerne på ärtskockor, filmjölk och kaffe i det gröna.
En såden der Septembersöndag voro våra vänner
stora och små, samlade på den landtegendom, Mär-
tha bebodde, hvilken hade ett trefligt intagande läge
vid stranden af det nämnda sköna sundet. Det var
en dag af stilla glädje, en landuuftsdeg, sådan en
stadsbo icke lätt åter förlorar ur gitt minne, utan
hvars lockande ljumma fliktar och solsken han kän-
ner vid de första droppar, som om våren glittran-
de falla ned från taken förbi bans kammarfön-
ter, der han sitter, utträttad af embetsrummets