Se der marscherar han utl! ropade gubben :
häftig sinnesskakning och bet sig i den breda
blåaktiga läppen; se bara hur skön och stolt
det Withusenska husets arfvinge tågar ut med
sin trupp, lik Leonidas med sina tappre Sparta-
ner. Vid Sanct Egidius, är icke detta en an-
blick, som man kan få gallfeber af. Se bara
hur den högaktade herr Dävel, som skryter a
att tillhöra de förnämsta slägter i staden, denne
värdige stadskorporal Pank, grefve af Tiggar-
hjelm och baron af Kyrkråttenberg, se bara hur
han kommenderar min son och hur han går åt
honom för det han försummat sig vid paraden.
Förbannelse! Withusarne hafva i alla tider va-
rit öfverst och först, alltsedan en mur blef upp-
ställd vid stranden at Leinefloden, och Georg,
den skurken, nedtrampar i smutsen sin älts
gamla adliga vapen med silfverlåset på, så att
gatpojkarne kunna leka dermed. Se så, ömsinta
fru Irmgard, kruset och pokalen på bordet här.
vi vilja ur den ädla drufvans saft dricka glöm-
ska, så att vreden icke må underkufva oss. Qviv-
folken kunna hålla sig derute och intestöra 035,
ty de äro i alla fall skulden till hela den upp-
byggliga komedi, som mina värda gäster här nöd-
gats åskåda.
Männerne intogo nu åter sina platser vid de!
runda bordet och frustimren lemnade lydigt
rummet. Hr Withusen ifyilde pokalen och drog
djupa drag derutur, hvarvid den mysande, kru-
sande och pratssmme senatorn gjorde honom
sällskap, och det ganska tappart, under det at:
Täörk satt nästan stum och tycktes helt och hål-
let ha förlorat den frimodighet, hvarmed han
språkat vid middagsmåltiden, anlitade pokalen