Se der marscherar han utl! ropade gubben : häftig sinnesskakning och bet sig i den breda blåaktiga läppen; se bara hur skön och stolt det Withusenska husets arfvinge tågar ut med sin trupp, lik Leonidas med sina tappre Spartaner. Vid Sanct Egidius, är icke detta en anblick, som man kan få gallfeber af. Se bara hur den högaktade herr Dävel, som skryter a att tillhöra de förnämsta slägter i staden, denne värdige stadskorporal Pank, grefve af Tiggarhjelm och baron af Kyrkråttenberg, se bara hur han kommenderar min son och hur han går åt honom för det han försummat sig vid paraden. Förbannelse! Withusarne hafva i alla tider varit öfverst och först, alltsedan en mur blef uppställd vid stranden at Leinefloden, och Georg, den skurken, nedtrampar i smutsen sin älts gamla adliga vapen med silfverlåset på, så att gatpojkarne kunna leka dermed. Se så, ömsinta fru Irmgard, kruset och pokalen på bordet här. vi vilja ur den ädla drufvans saft dricka glömska, så att vreden icke må underkufva oss. Qvivfolken kunna hålla sig derute och intestöra 035, ty de äro i alla fall skulden till hela den uppbyggliga komedi, som mina värda gäster här nödgats åskåda. Männerne intogo nu åter sina platser vid de! runda bordet och frustimren lemnade lydigt rummet. Hr Withusen ifyilde pokalen och drog djupa drag derutur, hvarvid den mysande, krusande och pratssmme senatorn gjorde honom sällskap, och det ganska tappart, under det at: Täörk satt nästan stum och tycktes helt och hållet ha förlorat den frimodighet, hvarmed han språkat vid middagsmåltiden, anlitade pokalen