sanningen och förnuftet.
EXEMPEL PÅ DET SEYDD HUSSLÖJDEN
ÅTNJUTER.
Det är bekant, att allmozen på vissa orter, i
fordna tider och af serskildt Kgl. gunst och nåde,
erhållit den dyrbara rättigheten att spinna och
väfva m. m., för att tillverka den väfnad ete., anda
orter och andra samhällsklarser behöfv2, men icke
sjelfva gitta förjärdiga. I allmänhet har denra
allmoge, t.ex.den norrländska och den vestgöthska,
hvar i sin stad, visat sig mycket tacksam för be-
mälde Kongl. .nåd och gjort alit hvad i dess
förmåga stått, för att producera så mycket och
konsumera så litet som möjligt. I de bekanta
7 häraderne i Westergötbland hör det i många
hushåll till dagliga lefnadssättet, att qvinnorna
stiga upp kl. 3, till och med kl. 2 om vinter
morgnarne, lysa sig med stickor eller spsbrasan
och spinna, hasple, spola eller väfva ända till
kl. 9 på aftonen. Heafva de dertill litet sill och
potatis, samt en tår mjöll att doppa vattgröter
i, så äro de mycket förnöjda, om de ock på
dygnet ej förtjena mer än 40 sk. rgs; eiler jemt
så mycket, som saptitssupen på hufvudstadens
värdshus kostar. Efter de regeringar, som ur-
sprungligen beredt allmogen denna stora lyck-
salighet, hafva andra kommit, som tyckt, att den
vål tålde blandas med litet malört, och som der-
före belagt afsättningen af allmogens tillverk-
ningar med hvarjebanda afgifter och hinder, lik-
som vore denna allmoje, som så träget arbetar,
icke värdig att riktigt anses för svensk.
Detsamma gäller till största delen om den
porrländska, för sina vackra linnelärfter kända
allmogen, hvilken väl fått behålla sin rätt ati
tillverka, men kommit i en allt mer och mer
äfventyrlig ställning i fråga om rättigheten att
försälja sina tillverkningar.
Det torde ock hos de flesta ännu vara i friskt
minne, huruledes våra probibitister och deras
legda biträde vid sista riksdag utkastade en hop
hala ord åt allmogen och förklarade sig vara de
ömaste vänner af husslöjden, samt anhöllo at!
den ville förena sina böner inför thronen med
prohibitisternas egna, för att få det restriktiva
systemet så strängt, som det med menniskohän-
der kunde göras. Representanten för Boris, Ry-
din, talade så, att han nära nog öfverträffade sig
sjelf, om det stora behof af skydd, d. v. s. af
hvarjehanda entraver på handeln, hvari den
vestgötbska husslöjden befann sig, och inom sjelfva
bondeståndet låto många hänföra sig af skriket.
Att allmogen aldrig vunnit något på sin alli-
ans med prohibitivsystemet, det hafva de oräkne-
liga vexationer, för hvilka afsättningen af landt-
manneaprodukter alltjämt är blottställd, redan
mer än tillräekligt bevisat. Under hundrade
olika förevänningar antastas och konfiskeras all-
mogens varor, de må vara frukten af slöjdfär-
dighet eller bestå i jordens eller ladugårdens
råaste afkastniogar. Exemplen af dåylika vexa-
tioner äro så talrika, att de icke mer väcka
uppmärksamhet, och vi hafva derföre här sam-
manslagit tvenne sådane under en rubrik, dels
på det de ej må törbisesy dels: på det man a!
likheten mellan desamma må dess bättrf finna
att: förfaltningarne rent af anse husslöjdens till-
verkningar som konmtraband. Att de så göra, är
tydligt deraf, att i de 2ldra flesta fall ingen be-
visning om varans inhemska tillverkning skyd-
dar den för konfiskation, ja, att denna till och
med ofta åtföljes af böter.
Den första händelsen är Red. meddelad genom
Iföljande skrifvelse från Hudiksvall, daterad den
413 dennes:
Hufvudstaden har gifvit oss skådespelet af skrå-
nas och de olika hbandelsintressenas väpnande emot
hvarandra med thy åtföljande beslag, Det är då i
sin ordning, att någonting dylikt sker äfven i småi-
städer; emedan, såsom ordspråket lyder: Som de
stora gå förut, så följa de små efter, En fiskal:
Stockholm har lagt vantarne på en skeppslast. En
fiskal i Hudiksvall kunde då icke underlåta at
följa en så hög föresyn, Han gör derföre beslag på
hästlass, icke blott på ett utan på tre. Den förre
lvill skydda grosshandelsintresset mot intrång af mi-
outbandlende. Den sednare vill skydda Hudiksvalls
handelsintresse mot intrång af landthandel, hvartil
han har så mycket större skäl, som han sjel? är
Iborgare och handlande i Hudiksvall. I förlidae
IThorsdag, den 9:de dennes, nedkommo bönderne Jon
Jonsson i Afva och Jon Eriksson i Westra Tolbo
Delabo socken; den förre med ett, den sednare mes
SES ARR NS NR a ra EET NNE