itan likel — Att göra vakttjenst med borgare f den sämsta klassen, så att alla grannarne få eka finger åt honom och säga under hånskratt: Se der marscherar den rike Withusens vanartige som. Till höger om honom går dagsverkarens son från Gula gränden och till venster bryggarlärlingen från Wolfeshorn. Bittrasynd! oerhörda vanira! Om jag någonsin glömmer detta, så glömme mig verldsdomaren på den -yitersta dagen! Marsch, vekhjertade fru Irmgard, för att affärda kanaljen så fort som möjligt och stick iförbigående åt honom litet af dina sparpenningar; ty tiggeri är det i alia fall som hitför hvad jag hatar som synd och pest. Kommen mina värde gäster i mitt arbetsrum! Och du Elisabeth, du kan bära dit vinet åt oss och bringa oss underrättelse när luften åter är ren; ty med rökverk måste huset renas, på det att icke dunsten af denna trashank längre måtte falla oss besvärlig. Alla närvarande stodo liksom förstönade vid störtskuren af detta tal, som dundrade från herr Withusens läppar. Men mest häpen af alla var dock Herman Tärk, hvilken, då senatorn med af fruktan likbleka kinder och under djupa bugningar följt värden i nästa rum, hastigt gick till Elisabeth och fattande hennes hand, frågade med ångest: Men för Guds skull hvad betyder allt detia? och hur är det med den hederlige Georg, hvil ken jag ännu icke sett sedan min återkomst och som jag glömt att fråga efter, emedan kärleken till dig, den gamla, trogna, i främmande land medtagna och åter hemförda barndomskärleken, allt sedan i går sysselsatt och förvirrat mig. Den hederlige Georg! upprepade flickan snäft. O3 du så benämner den, hvilken gjort all för att bringa min far i grafven, så kan du lätteligen förlora den goda tanka han hyser om dig och hvad min lilla obetydliga personlighet be träffar, så kunde den lätteigen gå dig ur händerna.n Vid dessa ord ryckte hon häftigt sin hand