fven då den handlar lagligt, ådagalägga sin oörmåga att skydda det allmänna emot den envåldsprincip, som genom denna representations-l. orm blifvit omgilven af en blott ytlig konsti-l tutionalitet. De kunde och borde icke göra an-l: norlunda, då lagöfverträdelser otvifvelaktigt ägt rum; och de skulle hafva underlåtit en dem i lagarne ålagd pligt, om de låtit förmå sig af så kallade klokhetsberäkningar, eller ppolitisk slughetn, att vika från den väg lagen utpekade och icke begagna det sätt hon föreskref, för att söka förskaffs samhället satis-factior. Detta sätt, eller 106 S:s tillämpning för de lagöfverträdelser, som kunde subsumeras under bestämda lagar, eller der fråga var om ersättning åt staten, uteslöt icke på minsta sätt användandet af 407 S. Freja synes hafv2 glömt, eller velat glömma, att Konstitutionsutskottet, jemte uppfyliandet af 106 S:s föreskrift tillika i ett, åtminstone fullständigt, om ej nog energiskt utlitande,hos Rikets Ständer gjorde framställning om en sådan anmälan hos Koaungen angående f. d. rådgifvarne, som 407 S Regeringsformen föranleder, men att de tre stånden ansågo denna anmälan icke mer vara lämplig, sedan nästan aila rådgifvarne sjelfmant afgått, hvarigezom hände, att bondeståndet blef ensamt om sim mening. Freja återfaller bär i samma förvillelse, som hon så ofta visat, nemligen den, att inbilla sig och andra ätt vid sista riksdagen ett parti verkligen fanns, som ägde makten i händerna att bringa stånden till allt hvad man möjligen kunnat upptänka för befordrandet af folkets rätt och bösta, Detta är en dikt, hvars utspridande är mycket välkommen för hofpartiet, som, sedan hela allmänheten sett att bemälde parti förlora: största delen af sin fordna makt öfver representationen, är mycket belåtet med att allmänheten måtte tro, det denna makt öfvergått till någon af motpartiet, på hvilken man alltså kunde kasta skulden för allt hvad förra riksdagen ej förmått åstadkomma. Huru ogrundad en sådan föreställning är, behöfver imedlertid knappt sägas. Om än icke hvarenda representant kunde bevittna det, måste deck redan den vanligaste bekantskap med ståndsrepresentationens egenheter öfvertyga en och hvar, att det ej fanns nå-; got medel att af de sjelfviske och i sitt eget upp lösningsarbete stadde stånden bilda någon enhet, någon afgörande majoritet. Det är just omöjligheten af en sådan enhet, som utgör ståndsrepresentationens erkända lyte; hvarföre då öfverskyla det och söka framställa saken så, som om felet låge hos vissa bandlande personer, dem kamarillan gerna ser nedsmutsas, men icke hos institutionen, hvars svaghet är hennes enda utsigt att; få cbättre lycka en annan gång. Den af Svenska embetsmannakorpsens grädda sammansatta Riksrätten går äfven sin bane fortast till mötes, just derigenom att den anlitas och tvingas att handla. Och om den då handlar precist i enlighet med sin natur, och bedrager derss väntan, som derpå byggt ogrundade förhoppningar, hvarföre söka orsaken till detta så naturliga resultat, hos dem, som icke: instituerat riksrätten, utan blott följt lagarnes föreskrifter, då de beslutit dess. anlitande? Det är för kamariilan och byråkratien likaså af stor vigt att man måtte bibehålla denna: institution, af hvilken de, om något vidrigt hos representationen träffar dem, hafva allt att vänta och intet att frukta; hvarföre då söka vända missnöjet för utgången af riksrättsaktionen in på de personer, som föranstaltat aktionen ? Då Freja således med ansträngd förtrytelse pathetiskt utropar: Gäckade folk! åt din klagan ler man föraktligt: dina önskningar trampar man under fötterna! Män, hvilka bära ditt namn, göra allt, för att nedsänka detta namn och af ditt land bereda ett litt byte för den lystne eröfraren, och andra deras likar förklara åter i ditt namn, att de förre handlat hederligt och fosterländskt; då nödgas vi, som i hela denna riksrättsfarce se en skickelse till det gäckade folkets framtida båtnad, endast erinra derom: att det är till stor del det privilegii-system och den korporationsanda, som Freja så kortsynt försvarat, hvilka ännu hindrat ståndsrepresentationens ombildning, och medelst detta hinder vållat, utom så mycket annat ondt, bibehållandet af en politisk domstol, som ej utgår från det Jlagstyrda samhällets id utan sammansatt af ensidiga intressen, blott är ett verktyg åt det maktegande godtycket. Låitom oss derföre ej med Freja blott ropa til folket . a När skall du en gång inse, att du är bedraget e! dina styresmän, bedraget af dina representanter, bedraget af dem, som hvarje dag påstå sig föra din och frihetens talan , sådana rop kunna blott försvaga handlingen låtom oss heldre blotta för (detta folk: at det är dess egen splittring, att det är dessa innn rr re mmm mmm ER——— —