fven då den handlar lagligt, ådagalägga sin o-
örmåga att skydda det allmänna emot den en-
våldsprincip, som genom denna representations-l.
orm blifvit omgilven af en blott ytlig konsti-l
tutionalitet. De kunde och borde icke göra an-l:
norlunda, då lagöfverträdelser otvifvelaktigt ägt
rum; och de skulle hafva underlåtit en dem i
lagarne ålagd pligt, om de låtit förmå sig af så
kallade klokhetsberäkningar, eller ppolitisk slug-
hetn, att vika från den väg lagen utpekade och icke
begagna det sätt hon föreskref, för att söka förskaffs
samhället satis-factior. Detta sätt, eller 106 S:s
tillämpning för de lagöfverträdelser, som kunde
subsumeras under bestämda lagar, eller der fråga
var om ersättning åt staten, uteslöt icke på min-
sta sätt användandet af 407 S. Freja synes hafv2
glömt, eller velat glömma, att Konstitutionsut-
skottet, jemte uppfyliandet af 106 S:s föreskrift
tillika i ett, åtminstone fullständigt, om ej nog
energiskt utlitande,- hos Rikets Ständer gjorde
framställning om en sådan anmälan hos Koaun-
gen angående f. d. rådgifvarne, som 407 S Re-
geringsformen föranleder, men att de tre stån-
den ansågo denna anmälan icke mer vara lämp-
lig, sedan nästan aila rådgifvarne sjelfmant afgått,
hvarigezom hände, att bondeståndet blef ensamt
om sim mening.
Freja återfaller bär i samma förvillelse, som
hon så ofta visat, nemligen den, att inbilla sig
och andra ätt vid sista riksdagen ett parti verk-
ligen fanns, som ägde makten i händerna att
bringa stånden till allt hvad man möjligen kun-
nat upptänka för befordrandet af folkets rätt och
bösta, Detta är en dikt, hvars utspridande är
mycket välkommen för hofpartiet, som, sedan
hela allmänheten sett att bemälde parti förlora:
största delen af sin fordna makt öfver repre-
sentationen, är mycket belåtet med att allmän-
heten måtte tro, det denna makt öfvergått till
någon af motpartiet, på hvilken man alltså kunde
kasta skulden för allt hvad förra riksdagen ej
förmått åstadkomma. Huru ogrundad en sådan
föreställning är, behöfver imedlertid knappt sä-
gas. Om än icke hvarenda representant kunde
bevittna det, måste deck redan den vanligaste
bekantskap med ståndsrepresentationens egenhe-
ter öfvertyga en och hvar, att det ej fanns nå-;
got medel att af de sjelfviske och i sitt eget upp
lösningsarbete stadde stånden bilda någon enhet,
någon afgörande majoritet. Det är just omöj-
ligheten af en sådan enhet, som utgör ståndsre-
presentationens erkända lyte; hvarföre då öfver-
skyla det och söka framställa saken så, som om
felet låge hos vissa bandlande personer, dem
kamarillan gerna ser nedsmutsas, men icke hos
institutionen, hvars svaghet är hennes enda ut-
sigt att; få cbättre lycka en annan gång.
Den af Svenska embetsmannakorpsens grädda
sammansatta Riksrätten går äfven sin bane for-
tast till mötes, just derigenom att den anlitas
och tvingas att handla. Och om den då hand-
lar precist i enlighet med sin natur, och be-
drager derss väntan, som derpå byggt ogrundade
förhoppningar, hvarföre söka orsaken till detta
så naturliga resultat, hos dem, som icke: insti-
tuerat riksrätten, utan blott följt lagarnes före-
skrifter, då de beslutit dess. anlitande? Det är
för kamariilan och byråkratien likaså af stor
vigt att man måtte bibehålla denna: institution,
af hvilken de, om något vidrigt hos representa-
tionen träffar dem, hafva allt att vänta och in-
tet att frukta; hvarföre då söka vända missnöjet
för utgången af riksrättsaktionen in på de per-
soner, som föranstaltat aktionen ?
Då Freja således med ansträngd förtrytelse
pathetiskt utropar:
Gäckade folk! åt din klagan ler man föraktligt:
dina önskningar trampar man under fötterna! Män,
hvilka bära ditt namn, göra allt, för att nedsänka
detta namn och af ditt land bereda ett litt byte för
den lystne eröfraren, och andra deras likar förklara
åter i ditt namn, att de förre handlat hederligt och
fosterländskt;
då nödgas vi, som i hela denna riksrättsfarce
se en skickelse till det gäckade folkets framtida
båtnad, endast erinra derom: att det är till stor
del det privilegii-system och den korporations-
anda, som Freja så kortsynt försvarat, hvilka
ännu hindrat ståndsrepresentationens ombildning,
och medelst detta hinder vållat, utom så mycket
annat ondt, bibehållandet af en politisk domstol,
som ej utgår från det Jlagstyrda samhällets id
utan sammansatt af ensidiga intressen, blott är
ett verktyg åt det maktegande godtycket. Låit-
om oss derföre ej med Freja blott ropa til
folket .
a När skall du en gång inse, att du är bedraget e!
dina styresmän, bedraget af dina representanter, be-
draget af dem, som hvarje dag påstå sig föra din
och frihetens talan , -
sådana rop kunna blott försvaga handlingen
låtom oss heldre blotta för (detta folk: at
det är dess egen splittring, att det är dessa in-
nn rr re mmm mmm ER——— —