FREJA OCH RIKSRÄTTEN. Det är rätt lärorikt att se, huru okunnigheten ailtid råkar gå illviljans ärenden, och huru den trotsigaste egenkärlek :snarast blir ett redskap åt godtycket. Vi ledas till denna reflexion vid åsynen af en förfaitares i Freja beteende, i frågan om RiksRättens nu väntade dom. Han visar deruti denna brisb-på kännedom om lagar och fakta, denna förkärlek för egne, oöfvertänkie hugskott, som på sätt vi förut anmärkt, så ofta gjort Freja, vi vilje tro, sig sjelf ovetande, till ett godt redskap åt precist de intressen, dem hon påstår s:g kallad att bekämpa. Freja har nemligen egnat en särskild artikel till klander deröfver, att vid sista riksdagen rådgifvarne ställdes under tilltal inför RiksRätten, och under erinran om att hon sjelf då yrkat tillämpning af 407 S, (den yrkades af hela den liberala pressen), söker förf. antyda, att detta yrkande förföll genom någon partiplan, och att segern för den orsaks skull tillföll åsigten att endast 406 skulle tilllämpas, Det förefailer : oss icke besynnerligt, att i dessa dagar, då man allmänt tror sig veta att RiksRätten befriat Konungens, af nationens representanter under åtal ställde f. d. rådgifvare, harm och missnöje låta sig förmärkas. De många åtalade lagöfverträdelserna, känslan för rättvisa, ära och politisk moral, göra denna harm ganska naturlig, och man skulle, om den icke visade sig på hvarje ädel medborgares panna, fatta en ofördelaktig tanka om våra medborgares rättskänsla, Men icke bör man låta denna harm förleda sig till det misstaget, att ett ögonbtick söka orsaken till den smälek Svenska nationen onekligen lider genom ett orättvist domslut af dess högst betrodda domstol, i de riksdagsmäns haamdlingssätt, hvilka visst icke af förlitande till derna domstols kraft och oväld, utan af förbindelsen mot gällande lagar, hänskjutit folkets sak till dess afgörande, och som ej ägde undandraga sig denna förbindelse derföre, att de på samma gång fullbordade Ständsrepresentationens sorgliga bestämmelse, att ÖPREEEERPUrK OTEL rare