mången nåd och ynnestbevisning? Och icke mi man tadla den ädeltsinnade hertigsonen för de han tågade ut i främmande land, ehuru det viss var som det kuade att han uppdrog regeringer åt sin sträfve, herrsklystne och hämndgirige bro der, hvilken hatar alla fria städer, och hvilker för fyra år sedan sökte att i sin vrede förstörs oss genom svärd och mordbrand. Men se den gunrstige herrn stötte pannan mot våra goda vallar, så att den blef blodig och han skall välinte så snart glömma den belägringen. Ack! jag var ju också med dervid, svarade Herman med lysande bickar; jag afsköt då min första pil mot en fiendes bröst. Men att min älskade prins Erik öfvergaf oss för att resa till den heliga grafven, derföre äro många missnöjda med honom, ehuru alldeles utan skäl. Hans ädla sinne litade helt och hållet på den tapprz och kloka Hinriks ädei mod. Han tycker sig vars för ung för att styra ett folk och vill derföre i främmande länder samla vishet och erfarenhet, som en gång skola bringa välsigne!se öfver landet då han sjelf emottager spiran. Dessutom var det ju hans sällsynta fromhat och gudsfruktan, som förmådde honom aw färdas till den heliga grafven och till Roro, och jag har sjelf aj hans exempel blifvit omvänd från mitt lättsinniga och veridsliga sinne, så att jag hoppas hafv2, med guds nåd, återvändt hem som en i allo förbättrad menniskap. Men, hvarföre skulle ni just återkomma före er herre? frågade senator Jungknecht spetsigt. Hade ni lofvat att göra trogen väpnareijens, så skulle ni också en lävgre tid hållit ut med au spegla er i prinsens böja dygder och att bilda er efter detta förträffliga mönster, som ni dagligen hade för ögonen.n Ja nog tror jag att ni hade tyckt om, ifall jag det gjortn, svarade Herman Tärk leende och jag kan sannerligen icke ge er någon nöj: aktig upplysning angående skälet hvarföre jag