ligt sätt behandlat Nilla, till och med sista dagen a hennes lefnad, och derigenom varit vållande till hen nes död. Af denna anledning anställdes obduktior å Nillas döda kropp den 3 September, hvarvid lä karen hufvudsakligen observerade, att Nilla varit a svag kroppsbyggnad, i hög grad utmärglad, deraf hor synts hafva undergått ett långvarigt lidande; att öf ver venstra ögat, mellan detta och örat, var en bli fläck af 4!, tums diameter, tillkommen under lifs tiden, och att emellan hufvudsvålen och hufvudskå len syntes koagulerad blod på det ställe, som mot. svarade den blåa fläcken, samt att hufvudskålens betäckning och öfversta kanten af tinningmuskelr der var krossad, och att denna krossning före döder tillkommit, efter all anledning, genom af annor mar användt våld. I ansigtet funnos flere röda fläcka: med blodutådring, tillkomne af yttre våld före dö den. Uti afgifven attest intygade läkaren: aatt Nilla adött af allmän svaghet, en följd af mångårigt liadande, hvartill äfven det henne i lifstiden tillfogade avåld, just till följd af hennes ytterliga svaghet, anågon mån torde varit vållande. Bergqvist och hans hustru ställdes nu under tilltal vid Bräkne Hö. radsrätt, der de nekade sig någonsin hafva missbandlat Nilla eller vållat hennes död. Men drängen Anders Larsson och Pigan Johanna Olsdotter, som varit i Bergqvists tjenst, den förre sedan hösten 1840 och den sednare sedan 4844 års början, hade fölande obyggligheter att omtala. Nilla Nilsdotter lärer nemligen hafva varit fånig och besynnerlig till sin sinnesförfattning, men kunde likväl icke anses vansinnig. Flere gånger hade hustru Bergqvist sizgit henne och nekat henne meat, som Nilla stundom flera måltider å rad måst undvara. Flera gånger under vintern 1841 hade Bergqvists hustru tilldelat Nilla kindpustar och nedböjt henne mot golfvet. Svag och utmerglad till kroppen bade Nilla våren och sommaren 1841 varit mycket sjuklig, eburu hon ändå sällan Jegat till sängs, utan, så långt hennes svaga krafter det tillåtit, deltagit i hvarjehanda göromål. Andaifrån en Måndags morgon våren 4841 till påföljde Söndag hade hon måst ligga i ett rum, under det Bergqvists bustru omsorgsfullt undanhållit benne alla födoämnen. En gång, under sommaren 48414, 6 veckor före Nillas död, hade Bergqvists hustru slagit Nilla med en käpp i hufvudet och på fingrarne, så att hon blifvit blodig. Nilla, som vid detta tillfälle hade varit stursk och ohöflig mot Bergqvists hustru och slutligen bitit henne i handen, hade derefter måst ligga på en loge flera dagar, utan att Bergqvists hustru kunnat förmås gifva Nilla någon mat, till dess Bergqvists piga en afton, af medömkan med Nillas be-. klagansvärda tillstånd, Bergqvists hustru ovetande, burit till Nilla litet gröt och mjölk, som varit den enda föda hon under dessa dagar förtärde. En gång hade Nilla väl kommit in till Bergqvists hustru och begårt litet mat, men då hade hon i stället blifvit utkörd af Bergqvists hustru och nödsakad återvända till logen, der hon af svält slutligen blifvit så svag och utmärglad, att drängen måste bära in henne i stugan. Till denna svåra behandling hade äfven Bergqvist sjelf samtyckt, ehuru pigan och drängen aldrig sett att han sjelf burit händer på Nilla, förrän dagen innan hon afled. Den 26 Augusti, klockan 6 på morgonen, hade Nilla gått ut, för att vakta kor, sedan hon ute på backen icke velat äta af den mat, pigan bjudit henne, men hemkommit till frukosten, för att få spisa tillsammans med de öfrige. Då hade Bergqvist gått fram till drängen och sagt: eNilla har gjort skäl för stryk, jag skall slå henne, samt genast med en flätad vidja slagit henne på benen blå och blodig. Nilla hade derefter klagat öfver hunger och plågor, men ändå icke vågat bli hemma, utan, på Bergqvists tillsägelse, medföljt Bergqvist, pigan och drängen, för att hösta löf. Framåt klockan 42 på middagen hade Nilla ytterligare börjat klaga öfver hunger och orklöshet och måst lemna arbetet, men då hade Bergqvist, under yttrande: ejag skall lära dig arbeta, gått fram till henne och med en käpp af 2 fingers tjocklek, som han bar i handen, gifvit Nilla flera svåra slagi hufvudet, så att blod runnit utefter kinderna, till dess hon, efter att hafva fått ett blodvite öfver hjessan och ett vid ena ögat, slutligen dignat ned till marken, der hon fick ligga qvar, under det de öfrige gingo hem, för att spisa middag. Straxt efter middagen bade pigan Johanna gått till stället, der Nilla låg, och då funnit henne sanslös, utan förmåga att tala eller ens öppna ögonen, med af solstrålarne torkadt blod på kinderne. Pigan hade genast gått hem till Bergqvist och föreställt honom nödvändigheten af att bira hem Nilla, emedan hon sjelf omöjligen kunde gå, men Bergqvist hade helt obekymradt svarat, catt om hon icke orkade gå hem, så afick hon ligga der hela natten. Först klockan 4, på eftermiddagen, hade Bergqvist, på hustruns uppmaning, burit hem Nilla, som sedan förblifvit sängliggande, samt endast snarkat och skurit tänderne. Då pigan på aftonen, vid åsynen af hennes tillstånd, förebrått Bergqvist den hårda behandling, han låtit Nilla vederfaras, och yttrat sin farhåga öfver att! Nilla kunde dö deraf, hade Bergqvist först svarat, edet är ej så väl, vi slippa henne icke så lätt, men sedan, då hennes tillstånd mer och mer försämra-! des, jag tyckte att jag icke slog henne så hårdt. Utan att under hela tiden, efter misshandlingen, i hafva återfått målet. förblef Nilla i sin sanslösa be) ERSTA RETT TAR SRS TOAST Se