sman voro våra lastvagnar ordnade i en temligen
regelbunden cirkel, så att det hela bildade en liten
fästning; öfver oss var den rena, blåa himlen, utan
det minsta moln, och i öster steg den praktfulla 80-
len med sina gyllene strålsr långsamt upp på hori-
sonten. För att med mindre besvär fånga det nö-
diga antalet af hästar, drefvo våra kossacker dem
inom kretsen af lastvagnarne, och på detta inskränk-
ta utrymme fångades de lätt med snaran; detta var
orsaken till bullret, som väckte mig så tidigt.
Klockan sju samlades vi alla i vår föreståndares
jurt för ett dricka th, och i förbigående anmärker
jag att vi hade thet gemensamt ända till dess fö-
reståndaren återvände till Ryssland. Vår förestån-
dares jurt tillhörde honom sjelf och utmärkte sig
genom sin renlighet framför våra, hvilka genom de
chinesiska befälhafvarne för vår räkning reqvirerats
af de närgränsande Mongolerne. En jurt är ingen-
ting annat än en trädbur, som slutar i form af
en afskuren kägla; utvändigt är den beklädd med
filtar, och upptill är en öppninrg, i stället för skor-
sten. Andra jurter äro äfven inuti beklädda med
filtar; men de, hvilka chinesiska regeringen lemnade
oss, VOro så söndriga, al rök svärtade och smutsiga,
att vi redan dan andra natten beslöto att sofva i
våra kibitkor. Då vi drucko the tillsammans, må-
ste vi, af brist på stolar och bänkar, sätta oss på
filtar, som Voro utbredda på det fuktiga golfvet, längs
jurtens inre vägg. Vårt första frukosterande var li-
tet ledsamt, konversationen ville icke komma rätt i
gång, och det syntes tydligt, att hvar och en tänkte
på hemmet. Vid slulet af vår frukost inträdde tvenne
chinesiska embetsmän. Den äldre af dem, Fu-lao-e,
bade en hvit knapp på mössan, var mager, mörk och
medelåldrig; den andre, Fu da-e, med en koppör-
knapp, var en fetlagd, rödblommig man, omkring 25
års ålder. De inträdde med chinesisk etikett, hel-
sade på föreståndaren och oss, fördes på heders-
platsen och drucko en kopp th utan socker, såsom