sman voro våra lastvagnar ordnade i en temligen regelbunden cirkel, så att det hela bildade en liten fästning; öfver oss var den rena, blåa himlen, utan det minsta moln, och i öster steg den praktfulla 80len med sina gyllene strålsr långsamt upp på horisonten. För att med mindre besvär fånga det nödiga antalet af hästar, drefvo våra kossacker dem inom kretsen af lastvagnarne, och på detta inskränkta utrymme fångades de lätt med snaran; detta var orsaken till bullret, som väckte mig så tidigt. Klockan sju samlades vi alla i vår föreståndares jurt för ett dricka th, och i förbigående anmärker jag att vi hade thet gemensamt ända till dess föreståndaren återvände till Ryssland. Vår föreståndares jurt tillhörde honom sjelf och utmärkte sig genom sin renlighet framför våra, hvilka genom de chinesiska befälhafvarne för vår räkning reqvirerats af de närgränsande Mongolerne. En jurt är ingenting annat än en trädbur, som slutar i form af en afskuren kägla; utvändigt är den beklädd med filtar, och upptill är en öppninrg, i stället för skorsten. Andra jurter äro äfven inuti beklädda med filtar; men de, hvilka chinesiska regeringen lemnade oss, VOro så söndriga, al rök svärtade och smutsiga, att vi redan dan andra natten beslöto att sofva i våra kibitkor. Då vi drucko the tillsammans, måste vi, af brist på stolar och bänkar, sätta oss på filtar, som Voro utbredda på det fuktiga golfvet, längs jurtens inre vägg. Vårt första frukosterande var litet ledsamt, konversationen ville icke komma rätt i gång, och det syntes tydligt, att hvar och en tänkte på hemmet. Vid slulet af vår frukost inträdde tvenne chinesiska embetsmän. Den äldre af dem, Fu-lao-e, bade en hvit knapp på mössan, var mager, mörk och medelåldrig; den andre, Fu da-e, med en koppörknapp, var en fetlagd, rödblommig man, omkring 25 års ålder. De inträdde med chinesisk etikett, helsade på föreståndaren och oss, fördes på hedersplatsen och drucko en kopp th utan socker, såsom