herugtens kalla, som jkratt ett DIodigt Iorsoningsoi-
fer och utsträckt hämden intill tredje och fjerde
led; — men vi hafve hittills öfvat strävghet endas!
mot personer, hvilkas offentliga bestraffande ej
mött någon betänklighet. I dag (härvid fram-
tog storinqvisitorn ur sin ficka ett brutet brel)
gäller angifvelsen någon, hvars strafflöshet vore,
medelst exemplets omätliga inflytande, lika men-
lig för kyrkans anseende och för vårt eget, som
bestraffaingen torde finna svårigheter att bringa
till verkställighet på vanligt sätt. Likväl då faran
hotar vår heliga kyrka och inqvisitionens heli-
ga kall, måste för detta högvigtiga mål alla an-
dra gifva vika, och j veten, högvördigaste brö-
der! om jag någonsin efterskänkt hvad pligten
af mitt embete fordrar.
Inqvisitorerne gjorde stora ögon vid denna in-
ledning, och den främste tog, när kardinalen slu-
tat, till ordet:
Vi afbida hvad ers eminens lärer hafva att
meddela och skole, likmätigt vår pligt och pläg-
sed, iakttaga allt hvad kyrkans ära och säkerhet
samt helgden af vårt kall bjuda, utan afseende
på verldsliga faror och betänkligheter.n
Kardinalen vecklade upp brefvet:
Angifvelsen lyder på äktenskapsbrott och kät-
teri, och är rigtad mot Hennes Kongl. Höghet
prinsessan af Asturien.,
Ötverraskning och bekymmer målade sig ve-
xelvis i inqvisitorernes anleten.
Och hvem är angifvare?, frågade, efter ett
korrt uppehåll, den ene.
sAngilfvelsen är icke undertecknad — svarade
kardinalen — men vittnen af betydenhet äro å-
beropade: den högvördige brodern Vinuesa, prin-
sessans bigtfader, enkebertiginnan Elvira di Sido-
nia samt en kammarfru hos prinsessan, och (kar-
dinalen pekade på det papper, härolden lemmnat)
jag ser af dagrapporten att de alla tre äro till-
städes i väntningsrummet. Om angifvelsen icke
bekräftas, så kunna vi ju öfverlemna den åt
verdsliga makten, vår gode vän, hans höghet
fredsfursten. Don Emanuel lärer i sådant fall
ej underlåta att efterspana den förmätne och be-
fordra honom till välförtjent straff.s
Ers eminens har helt och hållet uttryckt vår
mening,, yttrade samtlige inqvisitererne.
Storinqvisitorn ringde ånyo, och till härolden,
som inträdde, yttrade han lakoniskt: Den hög-
vördige fadren Vinuesa.r
Med högtidligligt och säkert skick nalkades
prinsessans af Asturien, bigtfader, och härolden
aflägsnade sig åter igen, på en förnyad vink.
Du vet, från första stunden du egnade dig
åt vår allena saliggörande kyrkas tjenst, högvör-
digaste broder! — började nu storinqvisitorn,
sedan Vinuesas belning blifvit besvarad af inqvi-
sitionens samtlige ledamöter — din första pligt
är mot den heliga stolen, och när dess säkerhet
eller fördel kräfver, löser den från alla andra e-
der, om de ock vore svurna på hostian eller vid
sjelfva altarets fot. Du vet, att den heliga in-
qvisitionen är romersk katelska kyrkans högra
hand, och att allt hvad den gör och liter, allt
hvad den befaller eller förbjuder, är ofelbart, som
hade det utgått ur S:t Peters mun, ja, att om
vi funne det lända till troslärans fromma, ätt du
sänkte stolet i din egen moders barm — du, och
ingen annan, — eller att du förgiftade det väl-
signade bröd, som du i nattvarden räcker din
högste välgörare, din förtrognaste vän, så måste
du, icke blott utan knot, men beredvilligt och
med gladt hjerta, genast lyda, så vida du ej vil-
le äfventyra de svåraste timliga straff och den
eviga fördömmelsen. Du vet allt detta?
Jag vet det, har städse handlat och skall
alltid bandla derefter, svarade Vinuesa, bugande
sig ända till golfvet.
Välan! — återtog kardinalen — den heliga
inqvisitionen vill pröfva din undergifvenhet och
nitv I den Helige Fadrens namn och å hans
höga vägnar upphäfver jag bigtstolens tysthets-
förbindelser och aubefaller dig att här yppa allt
hvad dig under bigtens insegel blifvit anförtrodt
af ditt skriftebarn, prinsessan af Asturien, hvil-
ket kan Bekräfta eller vederlägga den angifvelse
möt henne blifvit gjord om kätteri och äkton-
.skapsbrott.n
Vinuesa löste oöfverträffligt sin uppgift af öf-
verraskning och bestörtning. Derefter dreg han
en djup suck, gjorde korstecknet och berättade
— allt hvad de sammansvurne kommit öfverens
att han skulle säga.
När han slutat, yttrade kardinalen till inqvi-
sitionens sekreterare:
Anteckna uti inqvisitionens annaler, att prin-
sessan af Asturien är, genom egen bekännelse i
bigtstolen, förvunnen: att hafva byst skonsam-
het med till bålet dömde kättare: att hafva ej
allenast sökt, genom förböner hos konungen, ut-
verka de brottsliges benådning, utan ock användt
penningar, för att tubba verkställarne af domen
och undandraga kättarne straffet sådant det blif-
vit stadgadt: att hafva väckt allmän förargelse
bland de rättrogne, genom ett offentligen åda-
galagdt anstötligt medlidande med kättarne un-
der sjelfva den heliga trosakten: att hafva gjort
sig delaktig uti deras kätteri, medelst fördömliga
irrmeningar, och att hafva kränkt den äkten-
skapliga trobet, hon svurit sin herre och gemål
samt erfarit ett syndigt nöje i brottsligt umgänge
med don Alonczo de Mendoaa: och slutligen att
ofta hafva närt hemliga önskningar, stridande
mot Hans Kongl. Höghets egna, dem hon i stäl-
let motarbetat, både med råd till borom sjelf