en falsk tolkning af någon bestimmelse i elt
fördrag.
I länder underlagda despotismen, är styrelsens
politik enkel, i allt som afser den inre förvalt-
ningen; den består endast i sättet att göra sig
froktad. Hvad yttre förhållanden angår, eller
styrelse och styrelse emellan, är den invecklad.
Den består endast i ett hopande af list och be-
drägerier. Här gäller hvem bäst kan förställa
sin tanka och skickligast bedraga de andra.
I fria stater deremot, är styrelsens politik,
om icke mera invecklad, åtminstone mera vid-
sträckt i det inre, emedan en mängd personer,
direkt eller indirekt, taga deli de allmänna ären-
derna. Den är enkel hvad det yttre angår, e-
medan, då offentligheten är det väsendtliga hos
dessa styrelser, den sanna skickligheten består
i öppenhet och lojautet.
Styrelsen: politik är god, då den har till syfte
allas intressen; den är förderflig, då den endast
har till synpunkt någras intresse.
Den är nästan alltid förderflig i länder, un-
derlagda despotismen, emedan det är naturligt
hos dem, hvilka innehafva makten, att uteslu-
tande bibehålla den för sig sjelfva, och emedar
i dessa länder de styrandes antal är ringa.
Den är nästan alltid god i fria länder, eme-
dan det är naturligt hos dem, hvilka innehafva
makten, att uteslutande bibehålla den för sig
sjelfva, cch emedan, i dessa länder, direkt eller
indirekt, de styrandes antal är stort.
Oaktadt viljan att antaga och följa en god pa-
litik, kan likväl hända att man följer en för-
derflig; det är icke nog att vilja, man bör kunna.
Den goda politiken, allmän för styrelserna,
består i att uppehålla ordningen; det vill säga att
genom visa författningar och rättvisa, öfvad åt
alla, beskydda personliga säkerheten, arbetet och
arbetets vinst, som utgör förmögenheten; att gyn-
na skapandet och fördelandet af rikedomar, och
att försvara de kollektiva eller nationella intres-
sena.
De fria styrelserna endast kunna på samma
gång befästa frihet och ordning, en rättvis för-
delning af arbetet, och den förmögenhet detta
alstrar, det vill säga materiell jemnlikhet, och en
rättvis fördelning af rättigheter, det vill säga po-
litisk jemnlikhet.
Då det handlar om allas intressen, tillhör det!
alla att afgöra. Detta är rättighet.
Man kan icke vinna fullkomliga förbättringar,
och medelst dem allmän lycka, utan genom allas.
vilja. Detta är oeftergiflig nödvändighet för rät-
tighetens utöfning.
Att utesluta en mer eller mindre del af fol-
ket ifrån rätten att styra eller välja de styrande,
är icke allenast en orättvisa, u!an ock en band-
ling af svaghet.
Det är en handling af svaghet just derföre
att alla de, som icke upptagas af den politiska
konstitutionen, äro naturligtvis benägne att blif va
denna konstitutions fiender.
Då rättigheten att välja de styrande tillhör
ett ringa antal, är utöfningen af denna rättighet
en handling af immoralitet, ett missbruk. Det
ringa antalet begagnar den till sin fördel, och
följaktligen till deras förfång, hvilka icke utöfva
den. Man säljer först sin röst, sedan köper man
andras för att åter med vinst sälja dem. Om
man icke sjelf sökte draga fördel deraf, skulle
de, som önska blifva valde, väcka tanken derå
i det de satte pris å rösterna. De som väljas,
sälja sig i sin ordning, för att deraf draga fördel
för sin personliga ställning, för att kunna hålla
sina löften, för att kunna göra mer än delofvat,
på det de måtte blifva säkra om att återväljas.
Om äfven de valde äro alltför rättskaffens män
att söka genom korruption vinna röster af indi-
viden, blifva de likväl nästan alltid tvungne att
korrumpera i mässa, det vil säga, att vinna in-
flytande för att stifta lagar i deras kommitten-
ters intresse företrädesvis, och tvärt emot det
allmänna intresset,
Deremot, då de styrde utöfva rättigheten att
välja de styrande, söker man ej sälja sin röst
eller köpa andras för att åter välja, emedan dessa .
röster äro nästan alltid utan värde i hänsigt till
det stora antal röstegande, som man måste vinna!
för att blifva vald.
Då skola de, hvilka önska att blifva valde, icke
eftersträfva att värfva röster, emedan de icke
ega en så ansenlig förmögenhet eller så stort in-
flytande för att kunna betala ett stort antal rö-
ster, och emedan, för öfrigt, det medel som an-
vändes för att korrumpera några valmän, skulle .
blifva ett skäl att få alla de andra emot sig.
Det enda sättet att förvärfva och bibehålla ma-
joriteterna, är då att arbeta, att verkligen arbeta
för allas välstånd och stifta lagar, enliga med det
allmänna intresset.
En god politisk samhällsivrättning bereder icke
allenast åt samhället materielt välstånd, den för-
ädlar det äfven i moraliskt afseende.
Då de allmänna befattningarna bero på allas
val, anser man såsom en stor ära att blifva an-