af det ljufvaste hopp spridde för ett ögonblick
sitt ljus och sin värma i haus själ. Ty det hörde
till bans ålder och lyane, att han, som andra
äfventyrare, ofta med glad förhoppning brukade
föreställa sig, att någon nyck af lyckan eiler,
som han kallade det, någon omedelbar försynens
nåd skulle hjelpi honom ur hans närvarande be-
tryck. Men denna behagliga känsla blandades,
efter liten eftertanka, snart med oro, ty huru
kunde någon kristen hjelpsåm menniska vara ute
i ett sådant vargvåder, och hur kunde väl lyc-
kan komma till honom, när allt i naturen var
så fult och otrefl gt? .....
Det klappade på dörren. Han öppnade; och
tn ung man, insvept 1 en vid, mörk kappa, in-
vrädde, helsade och frågade med en utländsk ac-
ent på orden: bor magister S. här? Då detta
kjakades, lemnade honom den fremmande ett
kef af detta innehåll:
. sHöglärde, ärevördige Herre!
Ea okänd familj önskar i en vigtig angelägen-
bet Tit:i assistance, Man anhåller derföre öd-
mjakast, det Tit. täcktes, i sin presterliga skrud
följa det bud, som lemnar denna biljett. Mar
beder på förhand, i anseende till omständigheter,
hvilka till en tid måste förblifva en hemlighet
om fullkomlig diseretien ....
Brefvet var för öfrigt så oredigt underskrifvet
att namnet omöjligen kunde tydligt läsas. Pi
prestens fråga till den okände: shvem har skrif-
vit detta bref? svarade denne med afbrutna
ord: jag vet intet. Om mir herre ej vill följa
mig, är det mitt beslut att genast aflägsna mig
för att uppsöka någon annan, som år mera vil-
Te dertill: Men om min herre följer mig, göj