till öfverflöd — skola vi uttala det begärda sva
ret och förestafva det åt ins. i Biet så tydlig
som han nånsin kan önska sig. I enlighet mer
hvad vi förut ej längesedan härom sagt, afgifv
vi dock icke detta svar förr, än ins. fullgjort sit
åliggande. Detta har han hittills blott gjort til
hälften, då han i lördags erkände, att Konsisto
rialstyrelsen behöfver en reform deruti, att unge
och i presterliga göromål och författningar 0O
kunhige och oerfarne Lektorer ej böra utgörs
stiftens förmän. Vill han nu lika enkelt oct
uppriktigt tillstå detsamma såväl om äldre och
gamla personer, då de äro eller blifva Lektorer
som om Biskoparne, hvilka alla, enligt den ,gäl-
lande institutionen, lika litet äro nödsakade ati
dokumentera erfarenhet och kunskap i de eccie:
siastiska ämnena, och följaktligen tillhöra all
deles samma kategori, hvaröfver ins. uttalat sin
förkastelsedom; så skall vårt besked på de tre
framsatta frågorna sedan icke länge dröja. —
I parenthes, och innan ins. hinner våga sig
fram till sakens slutpunkt, bedje vi allmänheten
fästa sin uppmärksamhet vid den omständighe-
ten, att bisidan, efter hvad vi nu se af dess lör-
dagsblad, gerna skulle vilja gifva vissa af lektorerne
till spilio; — eller för att se saken rentiansigtet
— få dem bort ur stiftstyrelsen. Det förekommer
omisskänligt, att bisidan genom denna framställ-
ning söker vinna två förmåner: 4:o vill man
skörda tillgifvenhet hos opinionen för någonting,
som liknar en koncession, då man låter en del af
sina konsistorialbröder fara; 2:o ämnar man dock
i sjelfva verket genom detta bortlemnande af
dem koncentrera den egentliga, högre prelatu-
ren, och just göra den desto starkare. Troligen
skulle man allrahelst vilja få stiftelsen sådan,
att den utgjordes af biskopen ensam, rådsamman-
de med sin underlydande konsistorienotarie. Utan
tvifvel är det dig iman söker sätta sig på väg,
genom att åt allmänna tänkesättet erbjuda off-
ret af sina lektorer. Men emot denna plan (om
man verkligen, såsom det af lördagsbiet vill sy-
nas, hyser en sådan) hafva nu vi beskedligtvis
ställt oss genom den oeftergifliga och oveder-
läggliga anmärkning, som vi ofvanföre framställt
och alltid skola förnya, rörande den identitet med
hvilka oerfarna och okunniga lektorer, som helst,
hvari biskopsinstitutionen sjelf,till följe af sin egen
författning, sätter sina medlemmar; och som onekli-
gen öfver dem drager enahanda förkastelse, som
öfver de af biet nu tillspillogifna lektorerne, be-
traktade såsom stiftstyresmän.