EN BLICK PÅ BISIDANS GRUNDSATSER.
Hvad vi förutsågo och (för nyttan af att få
Biets hyggliga tankar än vidare uti dagen) verkli-
gen åsyftade, har inträffat. Sv.Biet har råkat allde-
les i svafvel och låga öfver A. B:s lilla anmärk-
ning rörande skillnaden emellan dem, som ge-
nom verkliga prof förtjena sin lager, och en som
bekommer sin promotion grundad på Hedern;u
hvilken heder just härigenom, nu såsom alltid,
förvandlas till någonting utom förtjensten, och
hvarigenom den sednare både i princip och
handling nedsättes till en blott pöbel-egenskap.
Det faktum, hvarom nu är frågan, hör visserli-
gen till de obetydliga. Men det är nyttigt att
se, huru samma slags tanke genomgår allt. Så
snart man besitter förtjenst eller talar med skäl,
har rätt, och visar Själens verkliga ochrättmäti-
ga kraf i lifvets och samhällets angelägenheter,
di är man pöbelaktig, ogudaktig, rationell, in-
fam, liderlig, ohygglig, osedlig, och allt präktigt
som på bispråket nånsin kan utsägas. Loyal,
sedlig, förnuftig, nästan gudomlig är man dere-
mot i samma mån, som man på andra vägar,
än skälets och förtjenstens, banar sig en stråt
till tjenster och utmärkelser; framför allt är man
gudomlig i samma grad, som man förnekar den
rena menniskokänslans och förnuftets anspråk. —
Denna grundsats vill bisidan hafva uttalad och
göra gällande i allt och hvartenda, i högt som
i lågt.
I sjelfva verket kunde väl all denna ömklighet
öfverlemnas åt föraktet, för att, såsom hittills, en-
dast gisslas af skämtet. Men värre är, om genom
bisidans verk och gerningar i fullkomligt allmän
skala hela nationen småningom finner. det vara
en afgjord sak, att öfverallt heder, likasom tjenst
i samhället, skall förvärfvas utan förtjenst, och
på bivägar. Vi upprepa, att detta är värre. Ty
ganska säkert alstras då härigenom i hela folket
ett så djupt hat, en så stor misstro om att
nånsin Rätt skall få Vara någonting, att detta
hat kanske sedan icke genom några slags bidrag
eller bihandlingar blir i stånd att dämpas. Följ-
derna äro klara; och bisidan sjelf har varit or-
saken till dem.
—
— Det är märkeligt för hvarje klarsyntare, att
iakttaga, huru genom pa force des chosesu Fre-
ja och Biet allt närmare och närmare sluta si;
till hvarandra.
kg ——
— Den förut genom tidningarna namnkunniga
månvglerskan Wickholm, som flera gånger haft olä: