(ESSEN TPOPRDAARIE STATES TUE
ningen vaknade, kom Susanna att ge tillkänna
det förmaket var uppfylldt af uppvaktande.
— De hafva varit der sedan dagningen, sade
hon, och vilja vara behjelplige vid er lever.
— Verkligen? men äro de ock genom sin
börd berättigade att vinna tillträde till vår per-
son?
— Se här förteckningen på deras namn.
Det var blomman af provinsens adel, som mo-
digt inställde sig för att frivilligt hylla den för-
följda kungliga fången. Drottningen mottog sina
trogna undersåtare med en rörande välvilja; hon
förebrådde dem vänligt detta oförsigtiga steg,
hvarigenom de kunde hafva blottställt sig, och
hetsat tronens fiender mot sig.
— Jag tackar er, sade hon, och jag känner
mig rörd af denna eder frivilliga tillgifvenhets-
gärd; väl kännande min tappra franska adels
trohet, väntade jag mig detta, men jag vill icke
missbruka eder tillgitvenhet, jag kan icke tillåta
att j utsätten er för en verklig fara, hvilket j
gören om j qvarstannen hos mig, eller fortfaren
att uppvakta mig. !
Drottningen hade talat öppenhjertigt, men hon
kunde icke motstå den hänryckning, som uttalad
sig rundtomkring henne. Der voro tio posses
sionater som ville omgifva benne i olyckan cct
bilda hennes hof på värdshuset Silfverne Lejo
net. Med godo eller ondo måste man gifva ef
ter för den bestämda föresats, som dessa vänne
i olyckan visade; och för att iaskränka antalet
utvalde drottningen fyra, som skulte qva:driöj
hos henne intill resan till Paris företogs, nem.
ligen: abb de Bancy, baron de Moiret, gam
mal adelig landtjunkare; presidentskan du R:
bois, enka efter en parlamentspresident i Be
sangon, och mademoiselle de Casterville, abbeen
brorsdotter. Dessa fyra personer, med Susann
och chevalier des Maillette, utgjorde sällskap til
drottningen, hvilken å sin sida eldade deras be