(ESSEN TPOPRDAARIE STATES TUE ningen vaknade, kom Susanna att ge tillkänna det förmaket var uppfylldt af uppvaktande. — De hafva varit der sedan dagningen, sade hon, och vilja vara behjelplige vid er lever. — Verkligen? men äro de ock genom sin börd berättigade att vinna tillträde till vår person? — Se här förteckningen på deras namn. Det var blomman af provinsens adel, som modigt inställde sig för att frivilligt hylla den förföljda kungliga fången. Drottningen mottog sina trogna undersåtare med en rörande välvilja; hon förebrådde dem vänligt detta oförsigtiga steg, hvarigenom de kunde hafva blottställt sig, och hetsat tronens fiender mot sig. — Jag tackar er, sade hon, och jag känner mig rörd af denna eder frivilliga tillgifvenhetsgärd; väl kännande min tappra franska adels trohet, väntade jag mig detta, men jag vill icke missbruka eder tillgitvenhet, jag kan icke tillåta att j utsätten er för en verklig fara, hvilket j gören om j qvarstannen hos mig, eller fortfaren att uppvakta mig. ! Drottningen hade talat öppenhjertigt, men hon kunde icke motstå den hänryckning, som uttalad sig rundtomkring henne. Der voro tio posses sionater som ville omgifva benne i olyckan cct bilda hennes hof på värdshuset Silfverne Lejo net. Med godo eller ondo måste man gifva ef ter för den bestämda föresats, som dessa vänne i olyckan visade; och för att iaskränka antalet utvalde drottningen fyra, som skulte qva:driöj hos henne intill resan till Paris företogs, nem. ligen: abb de Bancy, baron de Moiret, gam mal adelig landtjunkare; presidentskan du R: bois, enka efter en parlamentspresident i Be sangon, och mademoiselle de Casterville, abbeen brorsdotter. Dessa fyra personer, med Susann och chevalier des Maillette, utgjorde sällskap til drottningen, hvilken å sin sida eldade deras be