iagen tjuf går ut på rof, utan att upptända lju
och korsa sig.: Det är ett dåligt tecken för der
grekiska religionen, att de onda anse den lik:
beqväim för sina afsigter, som de goda.
Helgonbilder.
Ryssarne äro beständigt så sysselsatta med at
verksamt visa sin yttre audakt och hafva et
så trängande behof att oupphörligt öfva sin re-
ligions ytire bruk, att det på långt när icke är
nog för dem att se kyrkorna uppfyllda med bil-
der, heliga saker, ständigt brinnande lampor och
reliker; de måste hafva kyrkan med sig ) bvarje
vrå af sioa hus; i hvarje rum i deras ofta på
rum rika hus hänger en helgonbild och framför
den en liten, ständigt brinnande lampa. En så
dan bild kallas Obras, och har ett sådant välde
öfver hvarje Ryss, att han snarare glömmer all
annat än att bocka sig för sin Obras. Först då
han helsat på denna, vänder han sig till herrn
i huset, helsar på honom och föredrager sitt ären-
de, afgör det, grälar med honom eller bestjäl
honom, alitsom han kommit till bonom i der
ena eller andra afsigten. Icke blott i enskilda
hus, utan äfven på värdsbus och kaffehus, hän-
ger en helgonbild i hvarje rum, och i Moskwa
är det eget att se långa sträckor af rum i kaffe-
husen, hvart och ett prydt med en stor helgon-
bild i förgylld ram och derunder en lampa; ja,
till oc) med rummen i de offentliga hus, hvari
Veneris prestinnor trona, äro icke undantagna
derifrån. Afven de äro till hälften kapeller, och
jag tror att ryska röfvare ej en gång skulle vi-
ga sig in i sin håla för att dela sitt byte, om
ej en Obras vore upphängd deri. Skepparne
hafva en sådan Opbras på sina fartyg, resande
köpmin fastspika sådana på sina vagnar, och
äfven i fiskarnes rörkojor, hvilka de för tillfället
uppsätta på hafsstrarden, brinner dag och nan
den dystra Jampan ueder den bruna helgenbil-