stärhdauttryck och skarpa kanter, skall reda
af hvad den innehåller finna, att något ovanlig
här föregår.
De brister man förevitar Hamburgs författ
ning äro hufvudsakligen fyra. Den första, at
offentlighet icke fått äga rum i förvaltningen a
statsutgifterna; den andra att Senaten icke väl
jes af borgerskapet, utan inom sig sjelf tillsättei
sina ledigheter i samråd med de så kallade Ober-
Alten, ett Utskott eller Kollezgium af 24 borga
re, som också sjelfve utse sina nya ledamöter
och der det för att vara ledamot, fordrats en
mängd anciennitetsmeriter som, göra (enligt hvad
man här påstår), att detta kollegium till stor del be-
står af utlefvade och kraftlösa. gubbar. Från det-
ta valsätt anses det ock härröra, att merendels
en del senatorsplatser stadnat iaom vissa rika
familjer och att åter de, som måste besättas al
lagfarne, aldrig gerna tillfaltit andra, än dem, om
hvilka senaten först gjort sig försäkrad, att någon
opposition icke från dem varit att frukta. Den
tredje. bristen är, att i de vigtigaste frågor der-
öfver borgerskapet höres, röstas icke per ca-
pita; utan församlingsvis, så att, då staden bar
fem församlingar, blir den meningen rådande,
hvarom pluraliteten i 3 församlingar varit ense.
Men då nu folkmängdens storlek är mycket olika
i dessa församlingar, så kommer i sjelfva verket
lätt en minoritet ofta att afgöra sakerna, hka-
som det i den Svenska ståndsrepresentationen
stundom händer. Den fjerde bristen ändtligen
är, att eburu inga nya lagar kunna utfärdas 2-
ler pålagor påbjudas utan borgerskapets hörande,
så har detta sjelf intet initiatif att få föreslå
samhällsförbättringar, och får, när det samman-
kallas, icke ens på förhand veta anledningen,
hvarföre sådant sker, utan denna meddetas först
sedan sammanträdet öppnats, och då måste sa-
ken afgöras i hvarje församling, 1nnan denna åt-
skiljes. Allt detta ger, som man ser, icke si
litet att. anmärka, och det vill man ru hafv:
afbjelpt. Det nämnes väl icke uttryckligen oci:
detal!jeradt i petitionen, utan vwvidröres endast ;
allminna termer; men imedlertid föreslås, att
Senaten må med 30 deputerade af borgerskape!
fverlägga om afbjelpande af de brister, som äro
för banden, bland Hvilka valsättet äfven nämnes.
För att nu återkomma till det financiella, så
hafva flera projekter blifvit framställda, men de:
allmännast omfattade tyckes vara, att utgitva et
pappersmynt på 20 millioner mark, för hvilket
staden skulle söka Tyska Förbundsdagens garanti.
Härmed skulle brandkassan bestrida sina kost-
nader för det första, och till dessa penningars
inlösen föreslås åtskilliga. utvägar, bland annat en
fatsighetsafgift af. 1, procent och en lika stor
inkomstafgift, för att afbetala ett lån i öch för
den Bieberska assuransskyldighetens. fullgörande.
Alltsammans är dock ännu ej annat än projekter.
Om stadens reglering är ej heller någonting
afgjordt, emedan de 4 förflutna veckorna fullt
åtgått endast för att få gatorna i de afbrända
trakterna rensade. Imedlertid hindra icke alla
dessa moln, som visa sig för den närmaste framti
den, att börsen tyckes förete lika stor liflighet som
någonsin; och den, som endast såge denna, elle:
utsigten öfver den af hundratals segel fytlda El-
ben, eller Hamburgs vackra omgifningar i deras
Juni-flor, hvimlande på söndagen af ekipager och
högtidsklädda fotgångare med temligen obekym-
rad uppsyn, skulle icke kunna :sluta till att ett
så hårdt slag träffat detta förut så välmående
samhälle.
P. S. Tvenne stora potentater i konstverlden,
Ole Bull och Liszt äro här tillsammans, men
ingendera för att gifva konsert. Ole Bull går
öfver Danmark bem till Norge och besöker un-
der tiden Lund; Liszt, som är mycket fatigerad
och behöfver hvila ut något efter s:na Berlinska
ansträngningar, reser till Paris, der han ämnar
tillbringa sommaren incognito. Imedlertid voro
de-i söndags ute i en privat-cirkel på Rainvilles
sommarnöje och hade der bhemtat ut sina instru-!
menter samt spelade för öppna fönster under
tillopp af en stor folkmassa, som ifrån trädgår-
den öfverhöljde dem med blommor och kransar.
Poetitionen lyder som följer:
Magnifici, hög- och välvise, välborne, höglärde,!
högtårade Herrar!
Undertecknade borgare och innevånare känna sig,
under närvarande utomordentliga omständigheter,:
nödsskade att egna åt Edra Magnificenser, Hög- och,
Välvisheter en skrift, och att, så vidt det såsom en-
skilde är dem tillåtet, besvara det förtroendespråk,
som det högädla och högvisa Rådet i sista veckorna
ofta sett sig föranlåtet att tala till borgarne.
De begynna med den förnimmelsen, att i denna
JK I VT VI TE a I