Ett missfirmeligt talesäll är väl följande: (pad.
1) Bibeln är den olyckligaste bok i verlden. Dess
vöge författare, från sin stånd- och synpunkt ser
nenniskan och hennes lif annorlunda än hon sjelf
er, och den antbropologin etc.
Ett litet florilegium af författarens outtömliga för-
åd på oqvädins- och skällsord emot nykterhets-
vännerna: (pag. II förordet) Dsgens fanförare, (pag.
(II ibm) Minervas och nattens foglaro (pag. IV
bm) mörksens predikenter (pag. 44) Kyrkans
rofdjur, (pag. 18) :mädare, pag. 25 ebsolute au-
okrater, (pag. 74) blinde zeloter och folkets fien-
ler, (pag. 74) despotiska rigorister,, narraktiga
fält- och gatupredikanter, separatister och svärmare,
nyhetsträmare, spioner, klubbister, teckentydare, be-
sregade bundar etc., som stå och skä.la på det
loka stilla folket (pag. 26).
Exempel på löjligt fromleri (pag. 43): Hvad är
afsägelsen af en dryck mot befrielsen från allt snd-
igt ondi? Hvad är delaktigheten i ett sådant mång-
höfdadt brokigt sällskep mot delaktigheten i Guds
Sons och Guds nåd? Hvilket olika bebof att vinna
jen ena mot (i utbyte mot?) den andra? Hvilket
ifvenlyr att dröja med inträdet i kyrkan; och hvil-
ken vinning att icke anse samvete, dygd och he-
ighet räddade genom någon annan förening än hen-
nes ?n
Prof på sjuk ech förskräckt känelosamhet (Pag.
67): Då jag betraktat hvad om methodismen län-
gre fram står antecknadt, har jag känt detsamma
som en gång isade milt blod, vid at natbesök 1
en af Nerikes stångjernssmedjor. Dessa ömsom
stillastående, vandrande eller liggande och stirrande
svarta (hu?) mennisiogestalter — — — — allt
detta som jag aldrig kan. förgäta, framträder upp-
lifysdt från mitt minne och sliter mitt sinne etc.
Ändtligen må följande dyrbara peccoralicr anfö-
ras (pag. 35): Godt är dig att du äter dit kött
och dricker ditt vin, men ät måttligt och drick dig
icke drucken, ty annars (?) är det dig icke godtp,
samt (pag. 34): Af det föreståendo har jag dragit
den slutsats, att döden går sin väg fram, oberoende
af alkoholn, då denne bpjutes någorlunda förståndigt,
och liksom döden jemner allt annat, synes ban jemna
:alet af sina rof från båda könen, endast han får
liten tid på sig. Han skördar, såsom åkermannen,
det ena året ef ett slag mera, af ett annat mindre,
det andra året i omvändt förhållande, och så bibe-
nålles jemvigten, efter försynens plan, och det står
under engiftet i den christaa verlden bland ett
chiistligt folk merändels en man med en qvinna,
och det står inom detta pestorats område till och
med cn man öfver till spillo för manliga dåd och
äjventyr. (Månne ej denne manlige äfventyraren
:r prosten B. sjelf, eller lefver hen verkligen i äk-
tenskap?) (Malmö red. anm.)