de ömsesidiga kyssarna och betjenandet, välsig-
nelserna och helsningarna, knäböjandet och kor-
sandet aldrig taga slut. Till och med då bisko-
pen är klädd i sina vanliga kläder och kommen
inda till kyrkodörren, der hans fyrspända vagn
redan länge väntat, ligger ännu en af chorgossar
och vaxljus omgifven matta tillreds, hvarpå
han förrättar dörrbönen. Mot denna orientaliska
fantasi är den vest-romerska kyrkan blott ett
enfaldigt barn.
Ingenting i den ryska gudstjensten är obe-
hagligare, än åhörarnes förunrdransvärda overk-
samhet. Det enda, som de göra under denna
tre timmar långa ceremoni, är att d2 ofta upp-
repa sina korstecken och beröra golfvet med
pannan. Det senare gör ett eget intryck på
fremlingen, isynnerhet då ban äfven ser de för-
nämsta fruntimmer göra det.
Åhörarne hafva inga böcker i händerna, hvar-
ken för att läsa eller sjunga; de äro ingen-
ting annat än åskådare, och det hela är ett skå-
despel ). Ingenting upplyser förståndet, ingen-
ting befordrar kunskapen, ingenting uppbygger
bjertat, ingenting söker väcka det slumrande
samvetet. Men det är besynnerligt, att folket
aldrig ledsnar vid detta skådespel, alt man all-
drig finner en enda ouppmärksam i kyrkan, än-
nu mindre någon sofvande, hvilket så ofta hän-
der i våra protestantiska kyrkor, och att de,
hvarje högtidsdag, höra och se detsamma med
lika stor ifver. Detta sednare är väl den mest
glädjande anmärkningen, hvilken också bevisar,
att folket förbinder högre ideer med det, som
presterne blott göra till ett skådespel; ty Om
man försökte att hvsrje dag, år ut och år in,
gifva ryska publiken samma skådespel, utan nå-
gon annan betydelse, så skulle aktörerne snart
agera för tomma väggarne.
Eättarnes fördömande.
I den Grekiska gudstjensten finner man knappt
något, som befordrar kunskapen, litet, som ljuft
) Jag menar så, som gudstjensten blifvit vanställd
al presterne, ty-jag vill dermed icke frånsäga
Ryssarne all fromhet och religiositet; tvertom
komma säkert många i kyrkan med andäktiga
känslor och låta der en högre ande verka hos sig.