AE
förvandlingen. Straxt derpå börjar diaconen den
långa egendomliga bönen: Vi bedja dig, Herre.
om våra själars frälsning! om luftens renhet! )
om fruktens förökelsel om de fångnas befrielsel
om de resandes lycka! om de sjukas tillfrisknan-
de! Vi bedja dig för våra föräldrar, våra brö-
der, våra barn! för församlingen i och utom
kyrkan! Gospodi pomolimsse! Gospodi pomo-
limsse! Gospodi pomolimsse! (Herre, vi bedja
dig!) På denna allmänna bön följer vidare den
serskilda bönen för kejsaren, hans familj och
staten. Bönen begynner med orden: För hans
kejserliga storhet, vår store herre, herr N:kolai,
Pauls son, alla ryssars imperatur, bedja vi dig,
a Gud! (Gospodi pomolimsse!) och för hans ge-
mål, vår kejsarinna Aexandra, Fredriks dotter,
bedja vi dig, o Herrel (Go:podi pomolimsse!j,
och så genomgår diaconen hela det kejserliga
huset, i det alla medlemmarne deraf nämnas vid
namn, äfvensom storhertigen af Weimar, hvi-
ken furste väl icke en gång vet af, att många
tusen böner läsas för honom, ända bort tili
Zamschatka och Amerika.
Då diacozreas högljudda och öfversteprestens
tysta böner äro slutade, framträder den förre till
den sednare, under det sångarekören infaller med
en psalm, och säger långsamt och högt.db:gt, pe-
kande på kalken med vinet: Wladiko), väl-
signa denna kalk! Då presten välsignat vinet,
så begär diaconen att han skall göra detsamma
åt brödet: mMWladiko, välsigna detta bröd! Der-
på lägges brödet i vinet, och det heter: Bla-
gosslowe obei!n Väålsiga bådal Välsignels.ns
:gonblick är också förvandlingens; i samma ör
gonblick nedfalla presterne framstupa för altaret.
församlingen korsar sig oupphörligt och kysser
lzolfvet, och klockorna börja på samma gång at!
ringas, på det denna förvandling skall firas med
bön äfven utom kyrkan. Denna betydelselösa
och olidliga ringning förtager imedlertid pjut-
ningen af den vackra psalmen, som sjunges af
singarne såsom ackompagnemang till dessa till-
) O blagotworenie wosduchow.
::) Wiadiko låter bäst öfversätta sig med Rabbin
eller pmästare.p